En bild, det är allt jag orkar

Det är nästan 30 grader, luften står stilla och jag tänkte att blogga orkar man i alla fall, med
neddragna persienner. Men. Nej. EN bild blir det, på Gefletallrikarna "Lido" som vi hittade hos
Lumpboden vid Östanå färjeläge och som är härligt somriga till filen.
Nu går jag och badar.
So long!

Magisk morgon i Blå Husets trädgård

 
Hemma igen efter loppisresan, och både porslinsfynd och minnen sorteras.
Visst besökte vi en mängd loppisar och höjdaren Degeberga antik- och samlarmarknad.
Men två helt andra saker är de som H och jag njöt mest av. Badet i havet.
Och första morgonen i Blå husets trädgård. Bara vi, eftersom de andra redan kl 06.15 drog
iväg på första loppisen. Bara vi i den magiska trädgården, med kaffe, hembakat
bröd, kyrkklockan som slog sina slag, duvorna som knorrade och solen genom bladverken.
 
Blå husets bed & breakfast i Borrby på Österlen drivs av Carina
och Anders. I samma hus har de retrobutiken Precis en sån.
För ett gäng retromänniskor som skulle rejda Österlen var valet
av övernattningsställe inte så svårt.
 
Och vilka tror ni norpade rummet med den här skylten på dörren..?
 
H och jag, förstås. Tapeten är "Mobiles" ur Sandersons kollektion med originalmönster från
1950-talet. Byrålådan har också fått en bit av tapeten.
 
Ljuvligt.

Stilfullt.
 
Selfie!
 
Sällskapsrummet utanför vårt rum och 1960-talsrummet. Perfekt färgmatchning.
 
Men... är det inte? Jo, i butiken Precis en sån (som tidigare låg i Malmö)  har du ända sedan
den kom ut kunnat köpa min roman  "Anna-Lisas Antik". Jag passade på att signera
alla böckerna på disken.

Fler bilder från Blå huset (de hade ju ett 1960-talsrum och ett 1970-talsrum också) och inlägg
från hela Loppisresan 2014 kommer att finnas på de andra deltagarnas bloggar:
Allt det gamla goda (Stina)
Porslinan (Linda)
Porslinsbloggen (Benny)
Form55 (Jan)
50-talskeramik (Yvonne)


Vi instagrammade under hela resan. Massor av fynd och knasbilder!
 Tagg #loppisresan2014 och vi heter @femtiotalsjakten @alltdetgamlagoda
@trillivippa @herrmovarp @jjform55 @vonne777
 
 
 
 

Följ #loppisresan2014 på Instagram!

I dag drar vi ut på loppisresa i tre dagar, sex retrobloggare och min man H. Följ oss på Instagram #loppisresan2014 Årets resa, den femte i ordningen, går från Malmö ut på Österlen. Deltagarna: @femtiotalsjakten @alltfetgamlagoda @herrmovarp @trillivippa @vonne777 @jjform55 @hakanowetz

Bilder från resan kommer här på bloggen nästa vecka. Stay tuned...

En dejlig helg - här är superfyndaren Sune från Danmark

Låt mig presentera: Sune Riishede, dansk retrovän som driver
butiken Retrogaragen i jylländska Braedstrup. Han har skrivit
gästinlägg här på Femtiotalsjakten och vi har haft mejlkontakt om diverse
retrospörsmål. Men i helgen sågs vi för första gången, då han bodde hos
H och mig under Roslags-etappen av sin bilsemester i Sverige.
 
Vi möttes i Norrtälje på fredagseftermiddagen. Då kom Sune från Älmsta, där han hade sovit
en natt på vandrarhemmet Hagagården (ett av Sveriges äldsta vandrarhem) och lyckats få köpa
loss sex 70-talslampor som hängde i receptionen. Han hade också gjort Hallstavik, där han hittat
en dansk designerlampa för 45 kronor. Jag förstod att vi fått besök av en  mästerfyndare.
I loppisen bakom silona i hamnen stod det här fina trädgårdsmöblemanget, men 4 500 kronor
var några slantar för mycket både för Sune och mig.
 
På vägen ut spanade jag in dockgarderoben, söt och med kurbitsdekor
som matchade hästen bredvid. Vi tog en vända upp till Returskänken på Campus
Roslagen, där fyndade Sune assietter till en Karlskronaservis där han redan hade
koppar och fat. Jag kände lättnad. Ni vet hur det är, när man ska ta med andra
på loppistur - det känns som om det är ens ansvar att de hittar något.
 
Ni vet också hur det är när man umgås med andra retromänniskor - man lär sig en massa.
Jag hade inte lagt märke till setet i fönstret hos Norrtälje Begagnade Hem på Roslagsgatan om inte
Sune pekat på fatet. Italienska Desimone borde jag säkert känna till, men det gjorde
jag inte. Nu fick jag upp ögonen för den glada formgivningen.
 
På lördagen var det American Car Show i Norrtälje, något som H och jag ogärna missar.
Medan Sune rejdade bakluckeloppisen i Norrskedika och en hoper loppisar till norröver
tittade H och jag på bilar. Och husvagnar. Precis en sådan här SV10, fast en gul, har en av
huvudpersonerna i min roman "Flickorna i speceriaffären", som kommer ut i mitten av augusti.
 
Inuti. Åh, så fint.
 
Ja. Man ska ha husvagn, och en matchande bil. Vi gick i timmar och beundrade
bilar, husvagnar, traktorer, lastbilar.
 
Och så dagens glada överraskning. Espresso House har
kommit till Norrtälje - och även om de helt har byggt om den klassiska
skoaffären Enlunds så har de behållit de gamla dörrarna med 50-talshandtag.
Sådant gör mig lycklig. Och att Norrtälje äntligen, år 2014, har ett fik som
är öppet till kl 22 på kvällarna. Civilisation.
 
Bilden jag verkligen ångrar att jag inte tog är den på Sunes skörd från lördagens alla loppisbesök.
Han bredde ut ett stort tyg och ställde upp ett bord i vår trädgård och fyllde båda. Jag var djupt imponerad.
På söndagen åkte vi tillsammans till bakluckeloppisen på Täby galopp. Medan jag strosade runt
och korkat nog lät bli att köpa den fina "Sju sorters kakor-omslaget-burken" med Ica präglat på lockets
insida (det var Ica som gav ut kakbaksklassikern) scorade Sune igen.
Kryddburkarna han hittade, till ett pris som skulle få er att må illa av avundsjuka, är ett sådant fynd som
man kanske gör en gång om året.

Sedan for vi vidare till Roslagsstoppet, där jag återigen lallade omkring och bara hittade ett
servettställ från Gefle i den gula Tunisglasyren (tack Mangania, som berättade vad jag köpt, inte ens
det visste jag) för sju kronor. Men Sune hittade förstås tre små röda Blå Eld-fat för en struntsumma.
Jag bitter? Nej, verkligen inte. Det var en rolig helg, och eftersom det var mitt ansvar att vår
gäst skulle hitta något på loppisarna så delade jag fyndglädjen med Sune.
Och bredvid mig här på skrivbordet står den rara ciggarasken (10 pix) från Täby som ett
minne av helgen med den danske superfyndaren. (Och i min Helmersamling står en kopp som jag
inte hade, gåva från Sune.)

I morgon bitti beger H och jag oss söderut. För på fredag morgon börjar årets loppisresa.
I år är det femte året som vi, ett gäng retrobloggare, under tre dagar rejdar ett område på alla
loppisar vi ser. Detta jubileumsår är antik- och samlarmarknaden i Degeberga höjdpunkten.
Jag spanar som vanligt efter Helmer Ringströms-dekorer som jag inte har.
Stay tuned...
 
PS. Om en månad kommer alltså min andra roman om retrohandlaren Anna-Lisa
Johansson., "Flickorna i speceriaffären" ut. Redan nu kan du bevaka den
på nätbokhandlarna. Och har du inte läst första boken, "Anna-Lisas Antik",
passa på i sommar. Det är en feelgood-roman om kärlek, kvinnlig vänskap
och med massor av retroreferenser.
 
 
 
 
 
 
 

Reijmyre mycket mer än Bratt och rött

Reijmyres klarast lysande stjärna, Monica Bratt, in action. Vi befinner oss på glasmuseet
i Rejmyre, där jag gjorde ett stopp på förra veckans researchresa. Det var första besöket för mig,
och jag blev glatt överraskad. Där fanns mycket att se, från den äldsta produktionen och framåt.
 
Går man på loppis presenteras ofta allt som är rött och allt annat också som "det är Monica Bratt".
Men på museet var det litet uppfriskande att hennes monter inte var fylld med rött glas
utan innehöll en bredd.
 
Och allt rött är inte Bratt. Här heter upphovsmannen Björn Trägårdh.
 
Något som är väldigt roligt med besök på glasbruksmuseer (se länk i slutet till gamla inlägg
från Glasriket) är att formgivare som man inte hade en aning om att de jobbat i glas dyker upp.
Här helt ljuvliga vaser och skålar av Berit Ternell, som jag främst känner igen från Gefle porslinsfabrik.
 
Och de här är Josef Franks.
 
Glas tillverkat i Reijmyre glasbruks filial i Gryt i Närke. Gryts glasbruk hade en kort levnadstid,
fem år mellan 1897 och 1903, då det förstördes i en stor brand.
 
Den trevlige mannen som svarade på frågor i museet visade på hästen. Den är intressant
för att de italienska bröderna Marcolin var de första att göra glasdjur med utdragna former,
som hästens ben.
 
Men det som fascinerade mig mer var speglarna. av samma bröder. Jag insåg att jag har
sett sådana, på någon mässa. Men inte för ett ögonblick anat att de var svensktillverkade.
De är som korallkarameller!
 
Åh, så fint. De här pjäserna stod i montern med texten "Glasslipningens fulländning. Slipat glas
från 1800-talets senare del - sekelskiftet 1900".
 
En skönhet till.
 
Ja, jag vill rekommendera ett besök i Rejmyre, några mil utanför Norrköping.
Här finns mycket mycket mer att se än det jag visat. Paul Kedelv, till exempel, har två
montrar. En med Reijmyreglas, och en med glas, metall och trä som han formgav för andra företag.
En trevlig antikbutik med mycket glas men även annat finns på glasbrukets område,
där man också kan fika och äta.
Länk till glasbruket här.
 
Ett nytillskott till referensbiblioteket. Boken med många bilder reades
för 200 kronor på museet. Ett kap. Glasen (samba eller Mambo, jag lär mig aldrig, får väl
ta och titta i boken) hade vi sedan tidigare. Goda att dricka champagne ur!
 
Tidigare inlägg från glasbruk, Glasriket i Småland, från 2010:
Pukeberg
Kosta
Orrefors
Johansfors
Erik Höglund i Boda
Lindshammar

Och ett från förra året:
Rosdala
 
 
 

Här är Veckans vinnare nr 1 - så tävlar du om min nästa bok

Här är första vinnaren i tävlingen "Ta en selfie med Anna-Lisa - vinn
 Flickorna i speceriaffären". Carin (bilden) köpte min feelgood-roman "Anna-Lisas Antik" 
av mig i maj, när jag signerade böcker på Retro och Design Ateljéns loppis i Sundbyberg.
Hon gillade boken så mycket att hon tittade hon in hos ateljén förra veckan och skaffade
två exemplar till, som ska bli presenter.
Tack, och grattis!

Du är väl med i tävlingen?
Under sex veckor lottar jag varje söndag ut ett signerat exemplar av min nästa bok, den fristående
uppföljaren "Flickorna i speceriaffären". (Se första inlägget om tävlingen här.)
Alla som köpt "Anna-Lisas Antik" kan vara med.
Det enda du behöver göra för att vara med i utlottningen är att ta en bild på dig själv och boken
i/vid butiken där du köpt den. Mejla bilden till femtiotalsjakten@gmail.com tillsammans med
några rader om hur det kom sig att du köpte min roman.
Om du inte kan ta bild själv, be någon hjälpa dig!
I vinnar-inlägget här på bloggen skriver jag bara ut ditt förnamn.
Boken skickar jag så fort den kommer från tryck i slutet av augusti.
Nu på söndag är det ny dragning.

Lycka till!


Rapport från researchresan: Fjorton timmar i Regna

Förra helgen åkte jag på researchresa för att kolla miljöer och hämta inspiration till min nästa roman.
Det blev tidvis tre ganska hektiska dagar eftersom många ställen skulle kollas upp. Men när jag kom till
östgötska Regna tidigt på söndagskvällen rann all stress av mig.

 
Den gamla kyrkbyn är en blandning av fint renoverade hus, pågående projekt och några
byggnader i limbo. Det gamla gästgiveriet väntar på bättre tider.
 
Regnagården revisited. Sommaren 1989 arbetade jag på Norrköpings Tidningars
lokalredaktion i Finspång. Det var mitt första journalistjobb. En av artiklarna jag skrev handlade
om att det gamla ålderdomshemmet i Regna skulle bli vandrarhem.
 
Nu, 25 år senare, återvänder jag. Natten innan hade vandrarhemmet haft fullt,
men den här kvällen är det bara jag som checkar in.
 
Eftersom jag är en bekväm person, som inte tycker om att dela dusch med främmande
personer, så väljer jag i normala fall alltid hotell framför vandrarhem. Men nu - bingo! - hade
jag hela stället för mig själv. Och ett rum som var trivsamt på ett sätt som moderna
hotellrum, där alla möbler är nya, aldrig kan bli.
 
I tv-rummet stod tv:n på, med VM-fotboll. Jag nickade gillande mot de gröna sofforna,
men avstod televison.
 
För junikvällen var ljus, och en promenad på byn lockade.
 
Och ljuset var jag glad över. Att bo helt solo på ett vandrarhem mitt emot en kyrkogård
- njae, det hade känts litet kusligt.
 
Regna hembygdsgård hade många fler byggnader än de här. Jag tog ett varv runt gården,
innan jag fortsatte.
 
Jag vet faktiskt inte om det finns så mycket finare saker än ett mörkt falurött hus
en sommarkväll.
 
Nere vid sjön låg bygdegården. Vilket läge!
 
Ruinromantik i strandkanten. Nu började det skymma och jag promenerade tillbaka till
Regnagården. När jag släckt och skulle sova var det så tyst att tystnaden hördes, och en
doft av fläder letade sig in genom det öppna fönstret.
 
På morgonen dukade värden Staffan upp en hel frukostbuffé bara för mig.
Kaffet var gott, och inifrån köket hördes radions P1 med röster från Almedalen.
Jag satt länge i frukostrummet och bara njöt av lugnet.
 
Och beundrade tapeten.
 
Regnagården har ett Thor Modéenrum! Det är granne med frukostrummet, och är inrett
med inspiration från den klassiska pilsnerfilmen "Pensionat Paradiset".
 
Här skulle man kunna leva pensionatsliv. Spela kort med andra gäster, eller sitta med
halvslutna ögon och notera vilka som kom in i rummet.
 
Lyssna på radio, låna en bok.
 
Eller bara kontemplera.
 
Rara lampor.
 
Så var jag ju tvungen att kolla in gästköket. Och blev
allldeles glad över att de fina 50-talsskåpen fått vara kvar.
 

Innan jag lämnade Regna tittade jag in i kyrkan,
och begrundade orden på predikstolen.

Fjorton timmar i Regna gav mer än hela den övriga resan.
Jag kommer tillbaka.
Och det ska inte dröja 25 år den här gången.

Ta en selfie med Anna-Lisa - vinn Flickorna i speceriaffären!

Charlotte, gammal arbetskamrat och en av dem som testläser mina bokmanus (och ser till att böckerna
blir bättre än den allra första versionen), slank in i bokhandeln i Kiruna när hon var där på besök
och behövde en present till en kompis.
Hon skickade en bild som inspirerade mig till en tävling.

Det vore kul att se var ni som köpt "Anna-Lisas Antik" i en fysisk affär hittade boken.
På Pocketshop på Söder i Stockholm, eller på en bokhandel i en småstad ute i landet?
Kanske på Coop i Rimbo eller Flygfyren i Norrtälje?
Så, här kommer tävlingen där du kan vinna ett signerat exemplar av den fristående uppföljaren
"Flickorna i speceriaffären", som kommer ut i mitten av augusti::

1) Ta en bild på dig själv med "Anna-Lisas Antik" i/utanför affären där du köpt den. Mejla bilden
till femtiotalsjakten@gmail.com Skriv BOKTÄVLING i mejlets ämnesrad. Berätta var bilden
är tagen, vad du heter och några rader om boken (till exempel: var den till dig själv eller en present,
vad fick dig att plocka upp just den boken från bokhandelns hylla, varför vill du vinna uppföljaren?).
2) Varje söndag under sex veckor (med start nu på söndag den 6 juli) drar jag en vinnare
bland de inskickade bilderna och publicerar bilden på vinnaren här på bloggen.
(Om du vill skriver jag bara ut ditt förnamn i blogginlägget.)
3) När "Flickorna i speceriaffären" kommer från tryckeriet i augusti skickar jag ett  rykande färskt,
personligt signerat,  ex till var och en av de sex vinnarna.

Jag ser fram emot era bilder!




I morgon luffar jag iväg på researchresa

 
 Just nu har jag en skön tid i livet, men ligger inte på latsidan.
Den 15 augusti kommer "Flickorna i speceriaffären", uppföljaren till min första
roman, "Anna-Lisas Antik". Jag längtar efter att återigen få uppleva den euforiska
känslan av en alldeles nytryckt bok i min hand - en bok jag själv skrivit.
Nu i sommar ägnar jag mig åt sådant som att marknadsföra både pocketen och
"Flickorna i speceriaffären", följa utlåningsstatistiken för "Anna-Lisas Antik"
på de bibliotek där boken finns - och arbeta med synopsisen till den tredje boken
om Anna-Lisa Johansson.
Jag har just läst ut "Vägen till Klockrike" av Harry Martinson, en del av researchen,
och i morgon ger jag mig ut på en tredagars luff med bilen för att kolla miljöer
och hämta inspiration till vissa avgörande scener i bok 3 (den har redan ett namn,
men det håller jag för mig själv tills boken är färdigskriven, kalla det gärna vidskepelse :-)

Jodå, det blir loppisbesök längs vägen. Inlägg kommer.
Stay tuned ... och följ mig på Instagram, där blir det bildfestival lördag-söndag!
@femtiotalsjakten heter mitt konto

Det där med pallar....

Upplandsgata, Sthlm. Ett gäng gamla pallar, från 295:-
Jag förundras över detta sug efter pallar, som jag märkt av på bland annat
slagauktioner. En pall, liksom?
Men kanske är de små träpallarna shabby chic- och torpinredarnas
motsvarighet till retrofolkets husmorsstegar/stegpallar?
Alla. Ska. Ha. En.

Så här vet du om du har ropat in En Äkta Fyndlåda

Visst är den ljuvlig? Den böhmiska vasen (tack till @loppstinens och @gloomypoodle
på Instagram som visste att det är tjeckiskt glas) låg i en låda på gårdagens auktion
vid Lohärads bygdegård. Jag ropade in lådan för 250 pix plus slagavgift. Förutom
vasen fick jag allt detta:
 
Den amerikanska märkduken låg underst, den såg jag först när jag plockade upp alla saker
här hemma. Och titta - en rektangulär plåtburk märkt Gevalia Gefle på lockets
insida  och ett riktigt sommarfika-fat fullt med rosor.
 
Låt oss stanna till vid märkduken. Googling ger vid handen att märkdukarna med förtryckta mönster
masstillverkades och såldes på varuhusen. Företaget som tillverkade dem bytte namn ett par gånger,
men hette Vogue Needlecraft mellan 1930 och 1941, vilket tidsbestämmer min duk.
När jag stod och strök duken insåg jag att den som broderat inte följt anvisningar om vilka färger som
skulle användas. Till skeppet och kryssen runt om valde hon gult och blått, de svenska färgerna.
Vem var hon? Var var hon? Satt hon utvandrad i Amerika och broderade duken, full av längtan hem?
Och skickade den som present till någon i Det Gamla Landet? Eller var hon en av återvändarna? Och kanske broderade märkduken på båten hem igen, på 1930-talet?
 
Tre stora formar, en blå "Pyro" och två Gefles "Blått band", som jag tänkte sälja vidare.
Snygga, men inte min stil. UPPDATERING: Blått band-karotterna sålda.
 
Under märkduken låg litet gammal spets. Här hänger de nytvättade
på tork. Fina att ha som band när man slår in presenter.
 
Vasen "Trinidad" av Marie Simmulson låg i lådan och se vad fint den passar
ihop med samma formgivares "Indonesiskan" som redan väntade hemma
på sideboardet. "Trnidad" hade sprickor upptill, därav förstås degraderingen till
lådgrej,men nertill är den hel och funkar alltså som vas. Eller så får den bara stå
och vara vacker.
 
Oh Boy! en burk till! Den främre, kopparfärgade, av Ögon-Caco-
burkarna låg i lådan och hade också den någon som väntade på sällskap
här hemma. En kompis!
 
Den roliga lastbilens flak höjer man och sänker med en vev. Notera hur
den böhmiska vasen tränger sig in på en bild till!
 
Och här har vi lådans Svarte Petter. Oklart vem som skulle vilja ha
en minnestallrik med gamle kungen, tre landskapstallrikar från Gefle (1960-tal)
eller tallriken "När Carl XV besökte Gustavsberg" ur serien "Historiska fabriksbilder".

Men det var tallrikarna som slutligen gjorde lådan till en Äkta Fyndlåda.
Kriterierna: Lådan ska (helst) ropas in på sommarauktion.
Den ska innehålla Saken man bara måste ha (Böhmen!), Kul bonusgrejer
("Trinidad" och burkar), En överraskning (märkduken) - och Svarte Petter (tallrikarna).
 
 

Välkomna till Femtiotalsjakten!

Välkomna till Femtiotalsjakten! Kanske har du som läser detta tittat in på bloggen efter att
ha läst artikeln om mig, min blogg och min roman "Anna-Lisas Antik" i Sydsvenskans bilaga
"Sommar i Skåne" (bilden)? Här på bloggen skriver jag om retrodesign, loppisfynd - och förstås
om mitt författande. 
 
"Anna-Lisas Antik", den första av planerade fyra böcker i Anna-Lisa-serien, kom ut förra året
och gavs ut i pocket nu i våras. Min feelgood-roman i retromiljö har fått bra recensioner av bland
annat Upsala Nya Tidning och ett fint omdöme av Bibliotekstjänst lektör. Nu i vår har flera bokbloggare
recenserat "Anna-Lisas Antik", och jag är väldigt glad över både Nisse Schermans , Jenny Valbrands
och Christoffer Holsts omdömen. Den 15 augusti kommer nästa del, den fristående uppföljaren "Flickorna i speceriaffären" (bild från Förlaget Ordas hemsida).
 
Jenny Holmlund heter illustratören som gjort omslagen till Anna-Lisa-böckerna.
Visst är de fina?

Nu i sommar är jag ute och signerar "Anna-Lisas Antik"-pocketen och gör
reklam för "Flickorna i speceriaffären". Det roligaste som finns är när någon kommer fram
och berättar att de läst boken och väntar på att uppföljaren ska komma ut.
När jag inte är ute och marknadsför mina böcker jobbar jag med den tredje boken
i Anna-Lisa-serien, som är planerad att komma ut nästa höst.

Och när jag är ledig går jag gärna på loppis och letar Gefleporslin med dekor
av Helmer Ringström. Han ritade drygt 60 dekorer, och jag har nu omkring
50 av dem. Det här är gul "Safari", min absoluta favorit. Under kategorin
Helmer Ringström ser du nästan hela min samling (jag har just lagt vantarna
på två nya koppar som jag ska visa så fort jag hunnit fotografera dem).

Än en gång, välkommen till Femtiotalsjakten!

PS. Anna-Lisas Antik hittar du på Bokus och Adlibris, hos Pocket Shop
och i en del andra bokhandlar. I Roslagen finns boken förutom hos bokhandlarna
hos Ica Flygfyren i Norrtälje, Ica i Älmsta, Coop i Rimbo.





 



 
 

Trendspaning: Träpussel

"Ett träpussel", sa Bill.
"Ett pussel i trä", sa Bull.
De senaste veckorna har jag sett en facebook-annons där någon butik (glömt vilken, kan det ha varit NK?)
gjorde reklam för ett lager av gamla träpussel, jag har haft loppis där en samlare frågade efter
gamla träpussel, jag har sett gamla träpussel flimra förbi i en artikel och en vän skriver om att
lägga pussel i flera statusuppdateringar på facebook.
En slump?

Nej, jag tror att jag sett de första tecknen på en trend. Vackra, hantverksmässigt gjorda,
träpussel passar in i återvinningstrenden (och retrotrenden). De är dekorativa och kan bli fina tavlor.
Och än så länge är de gamla pusslen överkomliga i pris. Cirkuspusslet kostar 55 kronor
hos Kajsa Adelöw i Älmsta.


I samma butik fanns det litet äldre pusslet på första bilden, kärleksfullt nött.
Jag gissar att det heter "Pelle Svanslös födelsedagskalas".

Vad tror ni, ser vi en träpusseltrend?
 

Följ mig på Instagram - tävla om tre signerade Anna-Lisas Antik

Sommar = feelgood och pocket. Jag brukar ju ha tävlingar och utlottningar här på bloggen,
men nu kör jag en tävling på Instagram för första gången. Där lottar jag ut tre personligt signerade
exemplar av min roman Anna-Lisas Antik i pocket. Tävlingen pågår fram till söndag kl 22.00.
Så, följ @femtiotalsjakten på Instagram och var med i utlottningen!

Och ... om du inte redan har ett Instagramkonto, skaffa nu.
Inte bara för tävlingens skull, utan för att du som gillar bilder på loppisfynd, retroinredningar och folkhemsarkitektur har så mycket vackert att titta på i Instagramflödet. 

Trevlig helg! 

Låt udda vara jämnt

Låt aldrig en vacker kopp stå kvar på loppisen, om den passar ihop med andra uddakoppar där hemma.
Många av Helmer Ringströms 1950-60-talsdekorer är som gjorda för att ha sällskap med
varandra. Titta här, hur "Teve", "Majlis" och "Tulpan" känner sig som en servis!

Och här har "Majlis", den rackaren, smitit iväg för att hänga
med "Arkad" (högst upp) och "Mexiko" istället.

Trogna Femtiotalsjaktenläsare vet att jag samlar på Geflemästaren Helmer
Ringströms dekorer. Det här är "Safari", där den gula varianten är min absoluta
Helmerfavorit.
Du som tittar in här på bloggen för första gången, släng ett öga
på min samling som finns under kategorin Helmer Ringström. Så kanske även
du blir såld på hans vackra dekorer, som allt fler börjat samla på.