Missa inte #lapptäckeiporslin!

Senaste veckornas "fluga" bland retro-instagrammarna är att visa upp sitt porslin på det här sättet.
Under hashtaggen #lapptäckeiporslin hittar du helt ljuvliga kompositioner. @eden_deluxe började,
och vi andra följde efter. Mitt lapptäcke består av enbart Helmer Ringströms dekorer.
Uppifrån från vänster: Amanita, Dorothy, Amanita, Ruter, Stina, Gullan, Delfi, Hjärter och Röd Blomma.
På Instagram heter jag @femtiotalsjakten

Vill du se fler dekorer av Geflemästaren?
Kolla in kategorin Helmer Ringström här på bloggen!
Jag samlar på hans dekorer.

Sveriges finaste konditori hotat - och de här fiken är redan borta

Av alla gamla fik jag besökt och gjort inlägg om är Rådhuskonditoriet i Söderhamn
det allra finaste. Nu är konditoriet hotat. Fastigheten det ligger i ska säljas och det är oklart
vad som händer med konditoriet när en ny ägare tar över.
 
På facebook har gruppen Rädda Rådhuskonditoriet skapats och där skriver
man så här:
"Rädda Rådhuskondis Söderhamn skapades med anledning att få någon att rädda
Rådhuskonditoriet från nedläggning. Detta unika retrocafé som ligger så centralt måste
bevaras! Deadline ligger på 28 februari. Huset skall säljas och om ingen köpare hittas
kan konditoriet tvingas stänga.
Vill du eller kan du vara med på något sätt och se till så att Rådhuskondis får fortsätta
finnas till...välkommen till gruppen!"
 
Begärt pris är 4 495 000 kronor. Det här får man för pengarna:
"2-plans kulturbyggnad uppförd på 1800-talet inrymmande en vackert rustad
lägenhet i gammal stil på övre plan med höga innertak och höga fönster.
På bottenplan huserar Rådhuskonditoriet med interiör från 1950-talet och
i källarplan ligger bageriet som båda ingår i överlåtelsen
Annonsen här.

De gamla kaféerna med originalinredning lever farligt, eftersom de inte
är K-märkta. Förra året försvann ett av Stockholms allra finaste 50-talsfik.
Konditori Kungstornet. Fastighetsägaren Centrumfastigheter ska göra om lokalen till
”en ny riktigt stor fin detaljhandelsbutik". Protesterna hjälpte inte. Kaféet stängdes
och senast jag gick förbi, för ett par veckor sedan, var det svart film för fönstren.
 
Källströms konditori på Kungsholmen har gått samma öde till mötes. Ï somras höll man på
att renovera och när jag stack in näsan och frågade bedyrade ägaren att den här glaskonsten
skulle bevaras. I höstas var det renoverat och glasskivan fanns kvar, om än uppsatt mot
väggen längst in. Men litet senare läste jag Lars Epsteins text med rubriken "2014 - de nedlagda
konditoriernas år i Stockholm" och insåg att även detta konditori nu är borta.
 
De gamla konditorierna försvinner ett efter ett. Den här bilden är från
40-talsfiket i Kungsör, som förstördes för några år sedan. Även där fanns en vacker
glasvägg som försvann i "renoveringen". Ledsna kommentarer har ramlat
in till det blogginlägget långt efteråt.

Under kategorin Kaféer här på bloggen hittar du 41 kaféer med
originalinredning/snygga retrofik. Men innan du åker för att fika
- kolla att fiket fortfarande finns kvar.

Jag och Croneman diskuterade Hamrén igår - och sedan hände något som ...

För ett tag sedan körde DN helsidesannonser med reklam för egna tidningen. Jag rev ur några av
dem (längst ner i inlägget) för att  jämföra med några gamla annonser som jag hade i en låda någonstans. 
De charmiga och läsarnära annonserna  från 1960-talet (publicerade i Hemmets Veckotidning) visade
upp vanliga människor tillsammans med en DN-profil.


Den texten måste ha skrivits av Stockholms motsvarighet till Peggy Olsen (en av huvudrollerna
i Mad Men).
 
"Vi har strövat tillsammans på Londons gator, vi har upplevt engelska parlamentsval
tillsammans  och vi har träffat Churchill ..."
Och den som läst Jolo vet att det inte är någon överdrift.
 
"Dagens Nyheters stora stab av sportskribenter och fotografer ...// ...kan konsten att
i ord och bild tala om vad de sett."
Stab. Bara en sådan sak.
 
Så var det 2014, och 150-årsjubileum.
Två kulturpersoner talar till oss som ska lockas att fortsätta prenumerera.
Johan Wirfält skriver politikersvenska om "journalister som jobbar för att inkludera röster som
annars marginaliseras i den bredare offentligheten". Alexandra Pascalidous reaktion när tidningen
dunsar ner genom brevinkastet skulle kunna vara hämtad från ett decennium långt före internet:
"Det är som om jag går miste om något alla andra vet. Världen kan inte vänta."

Jag prenumererar själv på DN och tycker att tidningen har blivit riktigt, riktigt bra de senaste åren.
Men egenannonserna kunde vara vassare. Till nästa reklamkampanj föreslår jag retrogreppet 
med till exempel de här kombinationerna:
Bokslukande DN-läsare + "Fråga bibliotekarien"-spaltens Jenny Lindh
Kulturtant + Lena Andersson (kolumn, lördag)
Valfri "snubbe" + Johan Croneman

PS. Rubriken till det här blogginlägget är ett exempel på 2014 års allra största
tröttsamhet, clickbait-rubriken.

PPS. När jag ändå skriver om närhet till tidningsläsaren vill jag tipsa om en text av
Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Här skriver han om framtidens lokaljournalistik.


 

Här är almanackan som varit på tapeten i 70 år

Åh, det är lika spännande varje år. Att sätta upp KFUM-Scouternas almanacka på väggen
på nyårsdagen och känna på den tjocka bunten datumblad. Nu börjar ett nytt år!
 
Och så får man klistra dit det första månadsbladet.
Almanackan fanns i mitt barndomshem och sedan några decennier
köper jag den själv. Almanackan fyller 70 år i år.
Bakgrunden till illustratören Tinna Ahlanders fina teckningar
är ett tapetmönster som ska vara från 1940-talet. Kul!
 
Rolig är också kavalkaden av alla års almanackor sedan 1945, som du
kan se här. En del år är bilderna fantastiska, en del andra litet för präglade
av tidens mode vad gäller motiv och färger.
 
1962 är en av mina favoriter. Inte bara för att mamma den 18 mars det året
 var på BB och hade annat för sig än att rycka datumblad. Jag tycker om
fåglarna på mitt födelseårs kalender (tecknade av Kerstin Frykstrand).
Ofta har djurbilderna varit de finaste.

Gott Nytt År!

Som traditionen bjuder önskar jag Femtiotalsjaktens följare ett riktigt Gott Nytt År med en nytagen
sparkstöttingsbild. 2014 års bild berättar att vi flyttat ut till gården, klär oss i HellyHansen-tröjor och slipper
problem med möss och sorkar.
 

Nyårsafton 2008. Jag tog en bild av morfars gamla spark på den helt fantastiska
blankisen. Och sedan har jag fortsatt, varje år...
 

2009.
 

2010.
 

2011. Barmark och sparkarna fick stå kvar uppe på magasinet.
 

2012.
 
 2013.
 
Nu sparkar vi snart igång 2015.
Så: Gott Nytt År!
 
 

Året som gick i bilder, bilder - och ännu mer bilder

 2014. Året då H och jag mitt i snöiga januari flyttade ut till gården i Roslagen där jag växte upp. Vi lämnade
vår fina lägenhet, byggår 1957, i Solna men har inte ångrat oss en sekund. Under 2014 har det blivit alldeles
för få blogginlägg men desto fler bilder på Instagram. Så jag kör en liten tillbakablick med snapshots därifrån.
 
FEBRUARI. Jag skrev slutet på "Flickorna i speceriaffären", min andra roman och fristående uppföljare
till "Anna-Lisas Antik". De där vinterveckorna när jag satt och skrev och såg ut över min barndoms sjö
var några av mitt livs lyckligaste. Och i februari hände fler roliga saker. @femtiotalsjakten kom upp i 1 000
följare på Instagram och jag besökte Antikmässan i Älvsjö. Där intervjuades Sara Axtelius om sin bok
"Barntyger vi minns från 60 och  70-talet" och när Benny Porslinsbloggen/@herrmovarp Movarp på en bild
från mässan visar upp just ett tyg är det en föraning om vad som ska bli den stora retrotrenden detta år:
Just det, designtyger från 1960- och 70-talen.
 
MARS. Jag plåtar "Anna-Lisa" i hyllan på Norrtälje stadsbibliotek, klyver ved till den vinter som nu börjat
och besöker en andakt i Roslagsbro kyrka. Jag skulle egentligen bara besöka minneslunden för att
dubbelkolla vyn därifrån till en scen i "Flickorna i speceriaffären" men hamnade i kyrkan och tog nattvarden
för första gången på tjugo år.
 
APRIL. Äntligen! "Anna-Lisas Antik" kom ut i pocket, med nytt omslag. I månadens "Antikvärlden" fanns sju sidor om trenden retrotyger, en guide skriven av mig och Maria "Gilas Grotta"/@mariaairamcarl Carlsén.
Och så hann jag med att sälja och signera böcker på loppisen hos Tid&rum i Årsta.
 
MAJ. Om man sprungit på loppisar ett antal år och flyttar från en trerummare till ett redan möblerat hus
- ja, då behöver man själv ha loppis.Tillsammans med två grannar hade vi byloppis hemma på gården
under kristi himmelfärds-helgens fyra dagar. Och så var jag med på loppisen hos den nya heta retrobutiken
i Sundbyberg, Retro och design-ateljén. Fast där sålde jag bara böcker.
 
JUNI. Jag visade upp omslag och baksida på kommande boken, fyndade en grön julduk på loppis och
sålde böcker på ännu en loppis. Det var The Retroblog Network (på bilderna: bloggarna Magnania, Tant
Emmas Bravader,  Gilas Grotta och Porslinsbloggen) som för andra året i rad stod på Täby galopp och
krängde grejer. Det var en blåsig dag och sanden blåste in i ögon och öron. Brrr... 
 
MER JUNI. Alla bilderna är från min researchresa inför den tredje Anna-Lisa-boken. Jag åkte ensam
på en tredagarsresa och besökte bland annat Regna, Arboga, Fellingsbro och Lindesberg för att fräscha
upp minnet av miljöer där.
 
JULI. Femårsjubileum! För femte året åkte vi, ett gäng retrobloggare, på loppisresa och rejdade allt som
kom i vår väg (fast jag skolkade en eftermiddag och badade och åt god middag med H istället ...). I år gick
resan till Österlen och Stina "Alltdetgamlagoda"/@alltdetgamlagoda var vår guide. Vi övernattade på
vamdrarhemmet Blå huset i Borrby, en ljuvlig upplevelse (Blå huset utsågs nyligen till Skånes bästa
övernattning 2014)  H och jag sov förstås i 50-talsrummet.
 
MER JULI. .. och mer loppisbesök. Men den stora händelsen var när min andra roman levererades hem
till dörren med fraktfirma en vecka tidigare än jag räknat med. Jag slet upp paketet och ni ser hur glad
jag blev när jag insåg att det mintgröna omslaget hade fått exakt rätt nyans. Lika glad var jag inte 50 år
tidigare när mamma badade mig.
 
AUGUSTI. Det här var året då jag gjorde många saker för första gången. När min första bok kom ut vågade
jag inte ha releasefest, men nu bestämde jag mig för att inte sätta något ljus under skäppan utan köra på
och fira ordentligt. Jag valde unika Östra stations järnvägsrestaurang, för den orörda miljön från tidigt
1930-tal och för att restaurangen finns med i två scener i "Flickorna i speceriaffären". Det blev en
underbar kväll tillsammans med gamla och nya vänner och bekanta.
 
SEPTEMBER. Tänk er, att jag aldrig hade varit i Italien innan H tog med mig till Sorrento i september i år!
Gooooood mat, bad i ett grönt och ljummet Medelhavet och det fanns till och med en antikloppis!
På bloggen berättade jag i början av månaden om ännu en retrotrend: Växten elefantöra som alla
plötsligt måste ha, i retrokruka naturligtvis.
 
OKTOBER. Som nybliven medlem i Författarförbundet gick jag en endagskurs på Författarnas hus.
Hemma på åkern steg älgarna fram när de tilldelade djuren var skjutna och de kunde beta säkert.
Katten Putte höll koll på det mesta, särskilt sorkarna som det ju är ständig tilldelning av.
 
NOVEMBER. En månad med två första gången-upplevelser! Jag var med i tv-frågesporten "Vem vet mest".
Hur det gick får ni veta när programmet sänds i slutet av april. Spännande var det i alla fall, att själv stå där
och svara (eller inte svara ...) så som man sett de tävlande göra på tv. Och så gick jag för första gången
till ett skrädderi (Orkanlias på  Söder i Sthlm @orkanlias) och blev tagen mått på. Några veckor senare
fanns en tunika i det orange-lila tyget uppsydd åt mig.
 
DECEMBER. Ffg-upplevelserna fortsatte. Jag besökte biblioteket i Mjölby på mitt livs första författarbesök
och pratade om mina böcker och "mitt sköna retroliv". Jag hann också signera böcker på Eksjö bokhandel,
butiken med Sveriges vackraste fåtölj och plåta neon i Eksjö. Och så skrev tidningen Land uppskattande
om "Flickorna i speceriaffären", något som gladde mig eftersom jag är lantis, läser Land och skriver
"landsbygdsmys" - som en annan recensent kallade min första bok.
 
MER DECEMBER. "När isen lägger sig den tredje gången, då ligger den", brukade min pappa säga.
Nu har den precis frusit för tredje gången och jag hoppas att vi ska kunna åka ut med sparkstötting
i mellandagarna. En av mina sista signeringar för året var hos Akademibokhandeln i Lidingö, och dit hade
jag med mig min nyinköpta signeringspenna.
När nu året går mot sitt slut och jag ser tillbaka så inser jag att 2014 nog har varit
ett av mina bästa år någonsin hittills.
2015 är ett helt oskrivet blad. Jag söker nytt jobb och hoppas hitta ett där jag får använda både
min erfarenhet, min energi och min kreativitet.
Följ mig på Instagram @femtiotalsjakten så får vi se vad som händer ...
 
 
 
 

Han minns allt från 1950-talet ... utom baksätet

Jag har egentligen inga idoler längre. Men så finns ju då Sten Berglind, journalist, författare, raggare
och Elviskännare. Sten intervjuades nyligen i tidningen "Riksettan" (där han också skriver).
På frågan "Pratades det feminism i baksätet på en raggarbil på 1950-talet?" svarar Sten:
"Jag minns inget baksäte."
Men han minns allt annat. I nyutkomna "Rock pretty baby" berättar den coolaste katten i svensk
1950-tals-sfär inifrån ungdomarnas decennium så att vi som inte var med fattar hur det var när allt
plötsligt hände. Hur det kändes.
 
Säg Algots det räcker, var slogan för Boråsföretaget. Amerikanska
jeans var ännu vid 50-talets slut nästan omöjliga att få tag på, skriver Sten Berglind.
"Det var också därför som det under många år räckte med att
säga Algots. Det fanns helt enkelt inte så mycket mer att säga."
 
Sten Berglind skriver passionerat, men med lätt journalistpenna
och härligt  torra vändningar som den om Algots.
Ibland kan det bli litet nördigt. Men ska nog vara det. "Rock pretty baby" är ju skriven
både för oss som vill veta hur det var, och för er som vill minnas igen.
Bildmaterialet är fantastiskt. Här och var syns tejprester i hörnen. Många
bilder (och bioannonser med Elvisfilmer) är ur Sten Berglinds eget arkiv.

En av höjdpunkterna i min bloggkarriär var när Sten Berglind i en krönika i biltidningen
"Nostalgia" nämnde Femtiotalsjakten. Anledningen var att jag hade skrivit
ett inlägg just om när ordet tonåring dök upp.
På bästa meta-vis gjorde jag förstås genast ett nytt blogginlägg om att Sten skrivit om ett av mina inlägg.
Av kommentarerna ("Grattis!" "Kul!" "Wow!") förstod jag att fler än jag tyckte att det var stort.
Jag tror att ni kommer att tycka om "Rock pretty baby".
Både ni coola som alltid satt i framsätet. Och ni som, liksom jag, inte ens var med.

Titel: Rock pretty baby! Tonårsrevolten i 50-talets Sverige
Författare: Sten Berglind
Förlag: Bonnier Fakta
Pris, Adlibris: 205 kr

Köpa signerad bok direkt av mig? Så här gör du!

Nu i julklappstider kan du köpa min senaste roman, "Flickorna i speceriaffären", direkt av
mig, signerad och inslagen i roligt retropapper. HÄR finns all info om pris, porto och hur du beställer.
("Anna-Lisas Antik", den första delen i Anna-Lisa-serien, är tyvärr slutsåld just nu men ny upplaga,
både pocket och inbunden, är på gång..)

Här är årets julklapp till alla som gillar retro, textilier - och jul

Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark upptäckte julen 2008 att de hade ett gemensamt intresse: Tryckta svenska jultextilier med mönster från framför allt 1950- och -60-talen.
Sex år senare ger de två kulturhistorikerna oss som delar deras intresse  "Tryckt till jul", 
en bok att sätta överst på listan till tomten.
 
De tidstypiska 50-talstomtarna av Dagmar Lodén är ett av många underbara mönster som
visas i "Tryckt till jul" (Carlsson Förlag). Författarna har bedrivit flera års forskning för att få fram
formgivare bakom signaturerna och fakta om formgivare och tillverkare. De har letat dukar på loppisar
och på webben. Grävt i arkiv och spårat formgivare.
(Foto: Jan Berg/Textilmuseet i Borås)

Thea Tanners duk är spektakulär. Jan Berg på Textilmuseet i Borås har tagit bilderna i boken.
I förordet skriver författarna så här:
"Vår önskan har varit att lyfta fram detta förbisedda och outforskade formområde
och uppmärksamma några av alla de välutbildade konstnärer och illustratörer, ofta kvinnor,
som ligger bakom de många trycken."

89 (!) formgivare presenteras i boken. Jag har själv en liten samling jultextilier (här ser ni några
ostrukna exempel ur garderoben)  och hittade flera av mina dukar och handdukar i boken.
Jag lovar att du kommer att få reda på namnen bakom en hel del signaturer som du sett på dukar
och tabletter men inte kunnat härleda.
 
Årets loppisfynd. Den gröna duken, årets julduksfynd, hittade jag i våras. Den är inte signerad
men så fint tecknad att det ju måste ligga ett namn bakom. I boken får jag veta att den är ritad
av illustratören och modetecknaren Marianne Heijkenskjöld för Gamlestadens fabriker.


"Tryckt till jul" är inte den mest catchy titeln. Kanske är det därför boken har hamnat
litet under radarn, jag har  till exempel inte sett ett enda blogginlägg om den.
Men detta är en kulturgärning och boken förtjänar att hamna i alla retro- och loppisfantasters
julstrumpa. Som naturligtvis är Wanja Djanaieffs från 1960-talet...
(Fotot på strumporna: Jan Berg/Textilmuseet i Borås)

Titel: Tryckt till jul
Författare: Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark
Förlag: Carlsson
Pris på Bokus: 305 kr och på Adlibris 285 kr

PS. Ja, och så lägger du förstås till en av mina feelgood-romaner
i retromiljö  i strumpan också.
"Anna-Lisas Antik" och "Flickorna i speceriaffären" finns också på nätbokhandlarna.
Och du kan köpa dem direkt av mig, signerade. Här ser du hur du gör det.

Julklappstider: Nu kan du köpa mina böcker direkt av mig - signerade

Mysigaste klappen till farmor, brorsan, bästa vännen - eller dig själv (en undersökning från förra året
visade att var fjärde stockholmare någon gång behållit en julklapp som från början varit avsedd för någon annan): Mina feelgood-romaner "Anna-Lisas Antik" och "Flickorna i speceriaffären".
Nu i julklappstider kan du beställa dem direkt från mig, signerade som du vill ha dem.
Du kan också få dem inslagna i roligt presentpapper.
Info om hur du beställer, betalar och vad portot blir finns sist i det här inlägget.
 
"Flickorna i speceriaffären" (Förlaget Orda, 2014).
Inbunden. 149 kr plus porto.
Recension här.
 
UPPDATERING: SLUTSÅLD.
"Anna-Lisas Antik" (Förlaget Orda, 2013).

Pocket. 45 kronor plus porto.
Recension här.
 
Om du köper en eller flera inbundna böcker slår jag in boken/böckerna
(eller skickar med) presentpapper i retrostil. Men jag har bara ett eller två ark
av varje motiv så ... först till kvarn.
  
 
 
 
 
 
 
Presentpapperet, som kommer i ett block med tio ark, är köpt i Frankrike
och finns också i Holland, vet jag. Har inte sett det här i Sverige.
OBS! Jag säljer inte papperet separat.
Inte heller är duken "Julköping" på de första bilderna till salu.
 
SÅ HÄR GÖR DU OM DU VLL KÖPA EN BOK:

1) Mejla mig på adressen femtiotalsjakten@gmail.com och ange vilken bok/vilka
böcker du vill ha och hur många exemplar. Skriv JULKLAPP i ämnesraden.
Berätta hur du vill ha boken signerad (mottagarens namn och eventuell specialhälsning).
Om du köper en eller flera inbundna böcker får du boken inslagen (eller
papperet medskickat, om du vill ha det så). Inget presentpapper vid köp av pocketen.
Ange vilket/vilka av presentpapperen du vill ha. Skriv gärna ett andra- och
tredjeval också, eftersom det bara finns en eller ett par ark av varje motiv.
När ett motiv tar slut tar jag bort den bilden här i inlägget.

2) Jag mejlar dig ett svar där du får information om hur du betalar.
Jag skickar inom tre dagar efter betalning.

3) Jag skickar i Postens gröna förfrankerade gröna kuvert.
Portokostnad:
1 inbunden eller 2 pocket: 45 kr
2 inbundna eller 1 inbunden + 1 pocket eller 3-5 pocketar: 69 kronor
Nästa portonivå är XL-kuvertet för 89 kronor.

4) Jag säljer för förlaget, så du får naturligtvis kvitto.


Fyra fat, i alla fall

Allt fler bloggare väljer den snabba vägen och lägger ut sina bilder på Instagram istället för att göra
ambitiösa blogginlägg. Även jag. Tiden räcker inte riktigt till just nu. Inte till långa loppisrundor, inte till
blogginlägg av den höga klass jag skulle vilja hålla.
Så det blir litet av en pausbild den här gången: Fyra av mina uppläggningsfat.
En av mina mest gillade bilder på Instagram den senaste tiden.
@femtiotalsjakten heter jag där.

Äntligen en god kafényhet - nu kan man fika på (Prins) Henrys igen

Vi hade satt ljus i minneslunden vid Fasterna kyrka där pappa vilar och skulle fika efteråt.
När jag var barn jobbade han i Rånäs. Då och då hände det att han kom hem med en banantårta
(sådan där som har formen av en tjock banan, med smörkräm inuti) från Henrys i Rimbo. Party!
Men det var med tvekan jag gick in på Henrys i går. Förra gången jag var där hade de nya ägarna rivit
ur 1940-50-talsinredningen, det som sker på så många ställen nu och som gör en så ledsen.
Men! Nu visade det sig att de ännu nyare ägarna gjort tvärtom. Rummet en trappa upp har de
gjort om, tillbaka till gammal stil. Och plötsligt infann sig den där vilsamma, avstressade fikakänslan
som man bara får på kaféer som ser ut så här.
.
Kaféerna där man vill stanna i timmar. Bara sitta och prata, ta mer kaffe,
titta ut genom fönstret.
 
Jag pratade litet med en av ägarna, som berättade att de döpt om stället
till Prins Henry´s - för att hylla den Henry som startade kaféet en gång i tiden och som äldre
gäster pratar mycket om.
Och det är ju både trevligt och smart att ta tillbaka namnet Henrys (det hette Rimbobiten ett tag)
eftersom fiket är känt långt utanför Roslagen. Det är här motorcyklar på utflykt står parkerade
i klungor på sommaren.
 
Mer skulle göras med kaférummet, mer grejer skulle in,
berättade han också.
Men här vill jag komma med en åsikt och ett tips:
Gör inte så mycket mer! Lita till lugnet och mysigheten som den gamla tapeten
och uddastolarna från 1940-50-talet ger.
 
Känslan i kaférummet är den hos ett äkta äldre fik. Jag hoppas att man låter det vara
"less is more" och inte gör om rummet till ett nostalgimuseum.
Som finlir skulle jag byta ut bordet som radion står på till en byrå från valfritt decennium av 1930-,
40- och 50-talet. Skaffa en gammaldags barnstol i slitet mörkt trä. Och ställa blomkrukor med
svärmors tunga och elefantöra i fönstret.
Sätta på radion på P1 på låg volym.
 
Två i vårt sällskap åt varsin god räkmacka, fantastiskt snyggt presenterade. Jag tog
en bit prinsesstårta och var också nöjd. Jag kommer tillbaka, nu när det är mysigt att fika
på "Henrys" igen. Prins Henry´s finns på facebook, och det är som lunchrestaurang
med hemlagad husmanskost de marknadsför sig. Med tanke på de fina räkmackorna
gissar jag att maten också kan vara värd ett besök.
  
PS. Under kategorin Kaféer här på Femtiotalsjakten hittar du inlägg från 40
andra kaféer med originalinredning eller inredda i retrostil.
Men OBS! Om du planerar ett besök på något av dem kan det
vara klokt att kolla upp om fiket fortfarande är öppet.
Vissa har slagit igen eller gjorts om. Jag har inte hunnit uppdatera
alla inlägg.(Bilden: Konditori Saga i Arboga)
 
 
 
 

Kom till Mjölby!


Det började med att jag fick se ett par gröna köksluckor i ett 50-talskök ...
och nu skriver jag på min tredje roman.
Den 4 december besöker jag Mjölby bibliotek och berättar om mina böcker
och om den kringelikrokiga vägen till att jag började skriva dem. Och så kommer
jag att läsa ett kapitel ur den tredje boken om  Anna-Lisa Johansson, den
som kommer ut först i slutet av nästa sommar ...
Biblioteket samarbetar med Mjölby bokhandel, som säljer mina
böcker på plats. Jag signerar förstås.

Vi ses!

Hjärtan på rätta stället

 
När min danske vän Sune, som driver butiken Retrogaragen i jylländska Braedstrup, hälsade
på oss i somras (inlägg om den danske superfyndaren här) plockade han åt sig en mängd
i mina ögon rätt mediokra muggar och allehanda saker med hjärtan på.
Dem skulle han ha till sin julskyltning i butiken.
Nu får jag en bild, som illustrerar den gamla sanningen att vissa saker som var och en för sig
inte direkt slår en med häpnad blir fantastiska i grupp.
Allt på bilden utom de små tyska ljusstakarna fyndade Sune i Roslagen med omnejd.
Visst är det fint, och får en att längta till advent?




Men tira, alla pinglor och grabbar - en fest med riktigt "surr"!

Ibland kommer det pressmeddelanden som tar sig in på bloggen.
Som det om beredskapsfest på Armémuseum i Stockholm den 15 november.
Det är en temafest i 40-talsstil med livemusik (Hornsgatan Ramblers
och Kvartersorkestern Klarskinn), dans, filmvisning, med mera.
.
Jag är sugen på att gå, främst på grund av programpunkten
Surrogatkafferep. Jag har alltid undrat hur "surr" smakade.
Museet har köpt in ett lettiskt surrogatkaffe som består av rostad cikoria
(45 %), ekollon, korn och torkade morötter. 
Inte hemgjort men helt tidsenligt. Personen som tagit fram receptet har
varit inspirerad av sin mormors recept,

Och så blir det förhandsvisning ur "Beredskapsboxen", nästa box i DVD-box-serien
med filmer från förr. Jag har "Pilsnerboxen", önskar mig "Hembiträdesboxen" i julklapp 
och kan tänka mig "Beredskapsboxen" också (om min man läser detta).

Mer info finns på eventets Facebook-sida.