Här är gårdsloppisen med extra allt


Gårdsloppis hos Retro och Design Ateljén i Sundbyberg = en enda
lång mysdag. I går var det andra gången som de anordnade loppis utanför butiken
på Stenbrottsgatan. Jag hängde på igen, och signerade böcker.

Loppisen var en färgexplosion. Brittmari (@randigatråden på Instagram), Maria (@Prylodesign)
och Karin (@kaksmulankarin) hade fyllt både butiken och gårdsloppisen med fina fynd.
Också grannar och vänner hade bord.

Brittmaris stuvar.
 
Den av mina bilder på Instagram som fick flest hjärtan denna dag var den här, av bordet där
instagrammaren jungjung_s sålde snyggsaker.
 
Det är inte för sent för ett glas saft i sommarglas! Brittmari sålde dessa.
 
En titt nerifrån trappen.
 
Detta är en gårdsloppis som har allt. Retro och Design Ateljén ligger i källaren
till ett 50-talshus med en välskött gård med blomster. Och så har man trevliga
loppisgrannar. Min utsikt till vänster: @moddies_vintage, vars rosa spegel 
matchade blommorna.
 
Min utsikt rakt fram:
Folkhemshus med fladdermusfåtölj! @randiga tråden klär
om och säljer nysydd klädsel till fåtöljerna.
 
Och så fyndar man så klart! Dynan i ädel-50-tal blir fin på bänken
i lusthuset. Och sist, men inte minst, här uppfylldes en författares dröm:
Det kom glada människor som gillat min första bok, "Anna-Lisas Antik", och nu
kom för att köpa nyutkomna uppföljaren "Flickorna i speceriaffären".

En härlig loppis, en härlig dag i solen.
Nu hoppas jag att gårdsloppis vår och tidig höst blir tradition hos "ateljén"!


 
 

Så blir boken en ännu finare gåva

Mitt bästa tips när du ska ge bort en bok:
Slå in den i ett vackert tidningsomslag från förr i världen.
De här paketen innehåller mina romaner "Flickorna i speceriaffären" och "Anna-Lisas Antik".
De följer med till gårdsloppisen hos retrobutiken Retro och Design Ateljén i Sundbyberg i morgon.
Där säljer jag böcker och signerar dem (böckerna i paketen på bilden är försignerade).

Gårdsloppis hos:
Retro och designateljén,
Stenbrottsgatan 4, Sundbyberg (t-bana Duvbo)
I morgon 31 augusti kl 11-15

Välkomna!



Här kan vi träffas i höst!

I måndags hade jag releasefest för "Flickorna i speceriaffären" på finaste tänkbara ställe,
järnvägsrestaurangen på Östra station i Stockholm. Restaurangen har kvar originalinredningen
från mitten av 1930-talet och är en av stans allt färre orörda kulturmiljöer. Och - två scener
i min nya roman utspelar sig på järnvägsrestaurangen (bilder från restaurangen i ett äldre inlägg),

Nu väntar fler signeringar. Här är de fyra som är inbokade hittills:

Nu på lördag den 30/8 kl. 13-15: Coop, Rimbo.
Nu på söndag den 31/8 kl. 11-15: Retro och Design Ateljén, Sundbyberg.
Lördagen den 6 september kl. 12-15: Ica, Älmsta.
Lördagen den 20 september 9.30-16.00: Antikvärldens dag, Solnahallen.
 
 
Du som redan har köpt en bok i bokhandel eller på nätet är så klart välkommen
att titta förbi så signerar jag den också. Och om du tyckte om boken/böckerna
kanske jag får tipsa om dem som present? På alla signeringar kommer även
första boken i Anna-Lisas-serien, "Anna-Lisas Antik" att finnas att köpa, som pocket.


Det här har jag läst i sommar

Det blir litet glesare med blogginlägg nu. Nästan all tid går åt till jobbet med böckerna.
Min nya roman  "Flickorna i speceriaffären" har ju precis kommit ut och nu handlar det om att
marknadsföra den (dvs försöka få tidningar, radio och tv intresserade) och att vara ute och signera.
Och så har jag börjat skriva den tredje boken i Anna-Lisa-serien. Den är planerad att komma ut
nästa höst. Sammanlagt fyra böcker ska det bli.

Litet har jag ändå hunnit läsa i sommar. "Me before you" (Livet efter dig)
av Jojo Moynes fick mig att både skratta och storgråta. Den perfekta feelgood-
romanen, alltså. Här bor den i en pocketstrumpa, en sak jag inte visste att jag
behövde förrän jag såg den på Instagram. Formgivaren heter Ann-Mari Ihs Dahlstedt
och här hittar du hennes blogg (tllika varumärke, tror jag) Astrid & Bosse.

Och så var det här sommaren då jag upptäckte Harry Martinson.
Först läste jag romanen "Vägen till Klockrike", och nu är jag inne på hans dikter.
Den fina utgåvan från 1956 med medbundet omslag av Bo Beskow hittade
jag på Bokbörsen. Jo, visst läste jag Martinson i gymnasiet, eller om det var under
mina kvasiintellektuella år i början av 1980-talet, men först nu fängslar hans
berättelse och dikter mig på riktigt.

Vad har du läst i sommar?

Vill du bli glad, åk till Drömkåken

Ibland kommer man till en plats och blir alldeles lycklig.
Det hände mig förra veckan när H och jag till sist kom iväg till kaféet Drömkåken mellan Edsbro och Rimbo.
Jag hade sett andras bilder på Instagram ett tag, men var ändå oförberedd på upplevelsen.

Häng med runt hörnet!
 
Glassvagnen var stängd denna dag, men gjorde en på bra humör ändå. Mitt ute på landet
ligger Drömkåken, med utsikt över åkrar.
.
I fönstret inne i kaféet stod en dam och svalkade sig.
 
Drömkåken är ett före detta missionshus med en härlig takhöjd.
 
Överallt, ö v e r a l l t, vackra detaljer. Jag hörde andra besökare nämna ordet kitsch, och det förekom
också i uppsatta tidningsklipp. Men det här är inte kitsch för mig. Se kompositionen, se färgmatchningen
i den här alla de andra bilderna. Om inte perfektion var ett så tråkigt ord hade jag använt det.
.
Var för sig, en kitschig kudde. Tillsammans: Total estetik.
 
Och här. Ta bort den gröna kudden och intrycket bleve plattare. .
 
Nej, det var inte bara inredning. Jag plåtade några andra gästers bricka, och tittade litet snett på dem för
att de fick en "Amanita"-assiett (närmast, dekor Helmer Ringström).
  
Vi går väl ut på verandan.
 
En dockskåps-divan to die for.
 
Detaljer, detaljer.
 
Apropos dockskåp. Befinner vi oss inne i ett? Nej, det är barnhörnan, om nu inte allt i Drömkåken är
barnhörnor.

Hos många ställen med ett koncept brukar svagheten
vara toaletten. men inte här.
 
En sista titt på trädgården.
 
I butiken vid parkeringen går färgskalan igen.
Utbudet var en rolig mix av retro, antikt och nyproducerat.
 
Och som en sista skönhetsupplevelse stod Citroënen där. Den ljusblå Drömkåken, som visade sig göra
skäl för namnet, i bakgrunden. Men det går att komma hit utan bil. Buss 639 från Danderyds sjukhus
tar dig till en hållplats några meter från grinden.

Här är Drömkåkens hemsida, där du får lyssna på melodin "Bullfest".

PS. Efter ett sådant här hyllningsinlägg kan det vara bra att berätta detta:
Jag får ofta mejl från olika företag som erbjuder olika typer av samarbeten. Det brukar gå ut på att
jag ska skriva något trevligt om deras produkter här på bloggen mot någon form av ersättning.
Jag tackar alltid nej. Av två anledningar. Jag är journalist till yrket, och kan av etiska skäl inte ha den
typen av kommersiella samarbeten. Och så vill jag att den som läser Femtiotalsjakten ska veta
att när jag hyllar någonting på bloggen så är det äkta, från hjärtat, och inte ett köpt inlägg.

PPS. Under kategorin Kaféer här på bloggen hittar du 40 andra fik som jag besökt. Det är kaféer 
med originalinredning från 1940-50-tal och skojiga retrofik. Men kolla om fiket finns kvar innan du
beger dig dit. Tyvärr har en del lagts ner sedan jag skrev (och jag har inte hunnit uppdatera
alla inlägg).

 
 

Antikmässan - ännu en orsak att åka till Östhammar!

Det är alltid roligt att göra något för första gången. I dag besökte vi antik-
och samlarmässan i Östhammar, som jag faktiskt inte alls kände till tidigare. Den hålls
i Östhammars ishall ( tidigare i Norrskedika, innan parkens byggnader brann ner).
Det var en lagom liten mässa, ungefär 40 utställare, med mycket fina saker.
Till exempel skålarna av Johnny Matsson. Alltid roligt med reklam om grejerna, från tiden.
 
The Diamond Chair av Harry Bertoia var kanske det dyraste på mässan.
7 500 kronor stod det på utställarens prislapp. Det visste han säkert att han knappast
skulle få, men stolen drog till sig besökare till montern och var ett smycke för
mässan. Jag lärde mig att de nytillverkade stolarna har kromade ben, originalen
svarta.
 
Min man börjar utveckla en oroande dyr retrosmak. Han tittade lystet på Ingrid Atterbergs
vaser...
 
... och på Rut Rosbergs vackra kvinna. Hon stod bland Mari Simmulson-
figuriner och det är ju helt klart en Simmulson-känsla över henne. Vi googlade Rut
och insåg snabbt att där har vi en doldis. Nästan ingenting finns dokumenterat, bara detta
i en tråd på forumet Precis en sån: skulptör (1912-1982), verksam i Malmö.
3 200 kronor kostade den höga figurinen.
 
Den här Simmulson tyckte jag var ganska fin, men priserna var i paritet med stora Antikmässan
i Älvsjö, så vi stod över även här. 2 800 kronor.
 
Fint! Utställaren spelade en schottis (?) för oss, och det lät förvånansvärt bra. Tratten är målad,
väldigt snyggt, men tydligen hade grammofonen kostat mer om tratten haft kvar sitt muggigare
originalutförande. 1 700 kronor. Litet av ett fynd om man hade plats.

Vad tittade jag på då, med mitt öga för mer vardagsting från 1950-60-talet? Jo, till exempel
det här mosaikbordet, dolt under massor av grejer. Väldigt fina turkosa och blå plattor, ett stort
bord som bara behövde litet teakolja längs kanterna. 550 kronor. Vi har redan ett soffbord över,
och det finns inte en chans att få in ett till i huset. Så, nej. Men det var jobbigt att behöva gå därifrån
och inte få ta med bordet hem. Hoppas det fick en kärleksfull köpare.
 
Av alla bilder jag lade ut på Instagram tror jag det här fick flest likes och emojihjärtan.
300 kronor för setet.
 
Jag letade och letade, men inte heller denan dag hittade jag de två burkarna
jag är på jakt efter, kaffeburken och teburken på omslaget till min nya roman
"Flickorna i speceriaffären". Jag behöver sådana till skyltning på mitt bord på
Antikvärldens dag. Hör av dig om du har en burk till salu eller vill byta mot
en annan burk. Här ser du omslaget med burkarna.

Sammanfattning: En trevlig liten mässa i en lokal med bra luft och mycket utrymme.
Mycket fina saker, men svårt att hitta några riktiga fyndpriser.
Värt en utflykt till Östhammar, särskilt som det finns så mycket mer
i krokarna. Adas Café med 50-talshörnan Dagnys Hörna inne i Östhammar
och retrobutiken/loppisen Pepparkaksfabriken i Norrskedika.
Med mera.

PS. Några småsaker handlade vi, visar dem i ett senare inlägg.
 
 
 
 
 

En speceriaffär - och mycket mycket mer

Känner ni till Kornettgården? Det gjorde inte jag förrän alldeles nyligen, trots att detta
nostalgimuseum funnits i många år. Kornettgården ligger två mil utanför Linköping och
består av 650 kvm återskapade vardagsmiljöer och samlingar av bruksföremål.
Speceriaffären fångade förstås mitt intresse, eftersom min nya roman delvis utspelar
sig i en sådan, på 1930-talet

När jag lade ut bilder på Instagram kommenterade någon att det är så mycket prylar att det
blir för mycket. Och visst, man kan bli utmattad här, men man kan också göra som jag. Inte
titta på precis allting, utan stanna till en stund vid några utvalda ställen.
Stå och beundra förpackningar från förr...
 
... glädjas åt att så mycket vardagspynt bevarats här...
 
... och påminnas om att man inte alltid kunnat köpa
vad som helst i obegränsade mängder.
 
Och så kan man fika, i trivsam miljö.
 
Sedan kan man ta ett varv till.

Titta på alla detaljer i något av rummen. Som det busvassa köket.
 
Åhhh, kaffeburkarna från förr.
 
Och ett nostalgimuseum utan Elvis är väl inte tänkbart?
 
Hur upptäckte jag då Kornettgården? Jo, genom "Reseguide till 50-talet del 2" (till höger om gästboken
på bilden). Hos Retromega hittar du den och en rad andra guideböcker som tipsar om allt vad Sverige har att erbjuda av retromiljöer, gamla fik, ja, allt sådant som man vill se när det är dags att ta bilen ut i landet.

 

Vem är den okända kvinnan från logen?

Lugn sitter hon och läser på mitt skrivbord och bryr sig inte om de andra loppisfynden
runt omkring henne. Kvinna i teak (?) hittade vi på en logloppis i Lohärad i dag. Hon är så
fint gjord, men har ingen märkning eller tillstymmelse till signatur.
Vet du varifrån hon kommer?

I dag kom Flickorna i speceriaffären hem!

Den kommer ut först om någon vecka, min andra roman "Flickorna i speceriaffären".
Men redan i dag levererades mina friex, marknadsföringsexen och exen till releasefesten
(info om den kommer nästa vecka) hem till gården.
Så här glad var jag över att se boken. Och lättad - över att omslagets mintgröna nyans
var exakt rätt. Redan till helgen börjar jag skicka ut de signerade exen till vinnarna
i tävlingen där alla som köpt "Anna-Lisas Antik", första boken i Anna-Lisas-serien, kan delta.
Här hittar du tävlingen! Två ex till ska lottas ut.

Adlibris och Bokus kan du bevaka "Flickorna i speceriaffären".



Vilken ära! Anna-Lisas Antik är med i Loppiswars!

I går var en milstolpe i mitt liv. Min roman "Anna-Lisas Antik"  tillägnades en egen serieruta
på bloggen Loppiswars. Först när jag får Augustpriset OCH blir invald i Svenska Akademien
kommer jag, kanske, att sätta den dubbeln före gårdagens omvälvande händelse.
Paret bakom Loppiswars är paret @gloomypoodle och @loppstinens, två av landets mest
underhållande instagrammare. Jag vill förstås tipsa er om att följa både Loppiswars, som är
sanslöst rolig om man är loppisfantast och har humor, och deras instagramkonton.

(Och uppföljaren som nämns i Loppiswars är förstås "Flickorna i speceriaffären"
som kommer ut i augusti.)

En bild, det är allt jag orkar

Det är nästan 30 grader, luften står stilla och jag tänkte att blogga orkar man i alla fall, med
neddragna persienner. Men. Nej. EN bild blir det, på Gefletallrikarna "Lido" som vi hittade hos
Lumpboden vid Östanå färjeläge och som är härligt somriga till filen.
Nu går jag och badar.
So long!

Magisk morgon i Blå Husets trädgård

 
Hemma igen efter loppisresan, och både porslinsfynd och minnen sorteras.
Visst besökte vi en mängd loppisar och höjdaren Degeberga antik- och samlarmarknad.
Men två helt andra saker är de som H och jag njöt mest av. Badet i havet.
Och första morgonen i Blå husets trädgård. Bara vi, eftersom de andra redan kl 06.15 drog
iväg på första loppisen. Bara vi i den magiska trädgården, med kaffe, hembakat
bröd, kyrkklockan som slog sina slag, duvorna som knorrade och solen genom bladverken.
 
Blå husets bed & breakfast i Borrby på Österlen drivs av Carina
och Anders. I samma hus har de retrobutiken Precis en sån.
För ett gäng retromänniskor som skulle rejda Österlen var valet
av övernattningsställe inte så svårt.
 
Och vilka tror ni norpade rummet med den här skylten på dörren..?
 
H och jag, förstås. Tapeten är "Mobiles" ur Sandersons kollektion med originalmönster från
1950-talet. Byrålådan har också fått en bit av tapeten.
 
Ljuvligt.

Stilfullt.
 
Selfie!
 
Sällskapsrummet utanför vårt rum och 1960-talsrummet. Perfekt färgmatchning.
 
Men... är det inte? Jo, i butiken Precis en sån (som tidigare låg i Malmö)  har du ända sedan
den kom ut kunnat köpa min roman  "Anna-Lisas Antik". Jag passade på att signera
alla böckerna på disken.

Fler bilder från Blå huset (de hade ju ett 1960-talsrum och ett 1970-talsrum också) och inlägg
från hela Loppisresan 2014 kommer att finnas på de andra deltagarnas bloggar:
Allt det gamla goda (Stina)
Porslinan (Linda)
Porslinsbloggen (Benny)
Form55 (Jan)
50-talskeramik (Yvonne)


Vi instagrammade under hela resan. Massor av fynd och knasbilder!
 Tagg #loppisresan2014 och vi heter @femtiotalsjakten @alltdetgamlagoda
@trillivippa @herrmovarp @jjform55 @vonne777
 
 
 
 

Följ #loppisresan2014 på Instagram!

I dag drar vi ut på loppisresa i tre dagar, sex retrobloggare och min man H. Följ oss på Instagram #loppisresan2014 Årets resa, den femte i ordningen, går från Malmö ut på Österlen. Deltagarna: @femtiotalsjakten @alltfetgamlagoda @herrmovarp @trillivippa @vonne777 @jjform55 @hakanowetz

Bilder från resan kommer här på bloggen nästa vecka. Stay tuned...

En dejlig helg - här är superfyndaren Sune från Danmark

Låt mig presentera: Sune Riishede, dansk retrovän som driver
butiken Retrogaragen i jylländska Braedstrup. Han har skrivit
gästinlägg här på Femtiotalsjakten och vi har haft mejlkontakt om diverse
retrospörsmål. Men i helgen sågs vi för första gången, då han bodde hos
H och mig under Roslags-etappen av sin bilsemester i Sverige.
 
Vi möttes i Norrtälje på fredagseftermiddagen. Då kom Sune från Älmsta, där han hade sovit
en natt på vandrarhemmet Hagagården (ett av Sveriges äldsta vandrarhem) och lyckats få köpa
loss sex 70-talslampor som hängde i receptionen. Han hade också gjort Hallstavik, där han hittat
en dansk designerlampa för 45 kronor. Jag förstod att vi fått besök av en  mästerfyndare.
I loppisen bakom silona i hamnen stod det här fina trädgårdsmöblemanget, men 4 500 kronor
var några slantar för mycket både för Sune och mig.
 
På vägen ut spanade jag in dockgarderoben, söt och med kurbitsdekor
som matchade hästen bredvid. Vi tog en vända upp till Returskänken på Campus
Roslagen, där fyndade Sune assietter till en Karlskronaservis där han redan hade
koppar och fat. Jag kände lättnad. Ni vet hur det är, när man ska ta med andra
på loppistur - det känns som om det är ens ansvar att de hittar något.
 
Ni vet också hur det är när man umgås med andra retromänniskor - man lär sig en massa.
Jag hade inte lagt märke till setet i fönstret hos Norrtälje Begagnade Hem på Roslagsgatan om inte
Sune pekat på fatet. Italienska Desimone borde jag säkert känna till, men det gjorde
jag inte. Nu fick jag upp ögonen för den glada formgivningen.
 
På lördagen var det American Car Show i Norrtälje, något som H och jag ogärna missar.
Medan Sune rejdade bakluckeloppisen i Norrskedika och en hoper loppisar till norröver
tittade H och jag på bilar. Och husvagnar. Precis en sådan här SV10, fast en gul, har en av
huvudpersonerna i min roman "Flickorna i speceriaffären", som kommer ut i mitten av augusti.
 
Inuti. Åh, så fint.
 
Ja. Man ska ha husvagn, och en matchande bil. Vi gick i timmar och beundrade
bilar, husvagnar, traktorer, lastbilar.
 
Och så dagens glada överraskning. Espresso House har
kommit till Norrtälje - och även om de helt har byggt om den klassiska
skoaffären Enlunds så har de behållit de gamla dörrarna med 50-talshandtag.
Sådant gör mig lycklig. Och att Norrtälje äntligen, år 2014, har ett fik som
är öppet till kl 22 på kvällarna. Civilisation.
 
Bilden jag verkligen ångrar att jag inte tog är den på Sunes skörd från lördagens alla loppisbesök.
Han bredde ut ett stort tyg och ställde upp ett bord i vår trädgård och fyllde båda. Jag var djupt imponerad.
På söndagen åkte vi tillsammans till bakluckeloppisen på Täby galopp. Medan jag strosade runt
och korkat nog lät bli att köpa den fina "Sju sorters kakor-omslaget-burken" med Ica präglat på lockets
insida (det var Ica som gav ut kakbaksklassikern) scorade Sune igen.
Kryddburkarna han hittade, till ett pris som skulle få er att må illa av avundsjuka, är ett sådant fynd som
man kanske gör en gång om året.

Sedan for vi vidare till Roslagsstoppet, där jag återigen lallade omkring och bara hittade ett
servettställ från Gefle i den gula Tunisglasyren (tack Mangania, som berättade vad jag köpt, inte ens
det visste jag) för sju kronor. Men Sune hittade förstås tre små röda Blå Eld-fat för en struntsumma.
Jag bitter? Nej, verkligen inte. Det var en rolig helg, och eftersom det var mitt ansvar att vår
gäst skulle hitta något på loppisarna så delade jag fyndglädjen med Sune.
Och bredvid mig här på skrivbordet står den rara ciggarasken (10 pix) från Täby som ett
minne av helgen med den danske superfyndaren. (Och i min Helmersamling står en kopp som jag
inte hade, gåva från Sune.)

I morgon bitti beger H och jag oss söderut. För på fredag morgon börjar årets loppisresa.
I år är det femte året som vi, ett gäng retrobloggare, under tre dagar rejdar ett område på alla
loppisar vi ser. Detta jubileumsår är antik- och samlarmarknaden i Degeberga höjdpunkten.
Jag spanar som vanligt efter Helmer Ringströms-dekorer som jag inte har.
Stay tuned...
 
PS. Om en månad kommer alltså min andra roman om retrohandlaren Anna-Lisa
Johansson., "Flickorna i speceriaffären" ut. Redan nu kan du bevaka den
på nätbokhandlarna. Och har du inte läst första boken, "Anna-Lisas Antik",
passa på i sommar. Det är en feelgood-roman om kärlek, kvinnlig vänskap
och med massor av retroreferenser.
 
 
 
 
 
 
 

Reijmyre mycket mer än Bratt och rött

Reijmyres klarast lysande stjärna, Monica Bratt, in action. Vi befinner oss på glasmuseet
i Rejmyre, där jag gjorde ett stopp på förra veckans researchresa. Det var första besöket för mig,
och jag blev glatt överraskad. Där fanns mycket att se, från den äldsta produktionen och framåt.
 
Går man på loppis presenteras ofta allt som är rött och allt annat också som "det är Monica Bratt".
Men på museet var det litet uppfriskande att hennes monter inte var fylld med rött glas
utan innehöll en bredd.
 
Och allt rött är inte Bratt. Här heter upphovsmannen Björn Trägårdh.
 
Något som är väldigt roligt med besök på glasbruksmuseer (se länk i slutet till gamla inlägg
från Glasriket) är att formgivare som man inte hade en aning om att de jobbat i glas dyker upp.
Här helt ljuvliga vaser och skålar av Berit Ternell, som jag främst känner igen från Gefle porslinsfabrik.
 
Och de här är Josef Franks.
 
Glas tillverkat i Reijmyre glasbruks filial i Gryt i Närke. Gryts glasbruk hade en kort levnadstid,
fem år mellan 1897 och 1903, då det förstördes i en stor brand.
 
Den trevlige mannen som svarade på frågor i museet visade på hästen. Den är intressant
för att de italienska bröderna Marcolin var de första att göra glasdjur med utdragna former,
som hästens ben.
 
Men det som fascinerade mig mer var speglarna. av samma bröder. Jag insåg att jag har
sett sådana, på någon mässa. Men inte för ett ögonblick anat att de var svensktillverkade.
De är som korallkarameller!
 
Åh, så fint. De här pjäserna stod i montern med texten "Glasslipningens fulländning. Slipat glas
från 1800-talets senare del - sekelskiftet 1900".
 
En skönhet till.
 
Ja, jag vill rekommendera ett besök i Rejmyre, några mil utanför Norrköping.
Här finns mycket mycket mer att se än det jag visat. Paul Kedelv, till exempel, har två
montrar. En med Reijmyreglas, och en med glas, metall och trä som han formgav för andra företag.
En trevlig antikbutik med mycket glas men även annat finns på glasbrukets område,
där man också kan fika och äta.
Länk till glasbruket här.
 
Ett nytillskott till referensbiblioteket. Boken med många bilder reades
för 200 kronor på museet. Ett kap. Glasen (samba eller Mambo, jag lär mig aldrig, får väl
ta och titta i boken) hade vi sedan tidigare. Goda att dricka champagne ur!
 
Tidigare inlägg från glasbruk, Glasriket i Småland, från 2010:
Pukeberg
Kosta
Orrefors
Johansfors
Erik Höglund i Boda
Lindshammar

Och ett från förra året:
Rosdala