Glad påsk! (... och kanske ses vi i morgon?)

Glad Påsk, alla Femtiotalsjaktens följare!
I morgon långfredag tycker jag att ni som har möjlighet ska komma förbi retrobutiken
Tid&Rum i Årsta, där det är loppis och kaffeservering. Och i vårsolen utanför affären
hittar du mig. Jag säljer och signerar min feelgood-roman "Anna-Lisas Antik".
Du som redan har boken och vill ha den signerad är också hjärtligt välkommen.
Loppis, fika och en massa retrointresserade människor - jag tror att det blir
en toppentrevlig dag.


Både den inbundna och pocketen kommer att finnas att köpa, till superpriserna
149 kr respektive 49 kr. Kanske en bok till dig själv, och en i påskpresent till
en kompis? Det kommer att finnas några böcker i retroinslagning, precis
som på Antikvärldens dag i höstas.
 

Ännu fler sorters Helmer

Min samling dekorer ritade av Geflemästaren Helmer Ringström växer sakta.
Målet är ju att ha en servisdel i alla hans drygt 60 dekorer, och i alla färgställningar.
Och det går framåt i samlandet. Den vackra "Amanita" har jag nu kopp och fat av i alla fyra färger.
 
Här är nyheterna sedan det senaste Helmerinlägget.
Bakre raden:  "Blå blomma" och "Röd blomma", grön och gul "Amanita", kopp i "Gavott"
(jag hade en halv smörask tidigare). Främre raden: "Taggen"-kopp (hade en tallrik tidigare),
kaffekopp i grön "Delfi" (tack, Porslinsbloggen!) och till sist strama stiliga "Kreol".
 
Åhhh, "Amanita"! De är ju så vackra tillsammans. I Malmö, hos bloggaren Alltdegamlagoda, väntar
ytterligare några röda koppar med fat. Nu är mitt sikte inställt på att hitta assietter i rött, gult
och blått. Jag har ganska många blå vanliga fat, så om någon har assietter (eller andra
"Amanita"-delar) så byter jag gärna. Upp till åtta blå fat kan jag tänka mig att byta bort.
Mejla femtiotalsjakten@gmail.com om du är sugen på något byte!
 
Den lilla koppen med röd dekor fyndade jag för en krona, tror jag det var, i Krylbo för många år sedan.
Först i höstas när jag budade hem "Blå blomma" på Tradera förstod jag att det var en Helmerkopp
jag druckit kaffe ur. Nu är "Röd blomma" pensionerad, jag vågar inte riskera att ha sönder
en kopp i en av de ovanligaste av Helmers dekorer.
 
"Atos" har svårt att tävla med "Amanita" i charm och skönhet.
Men när jag hittar en helt felfri såssnipa i en dekor av Helmer Ringström,
för 15 pix, ja då följer den med hem.
 
Jakten fortsätter. En del dekorer som jag inte har skaffat är lätta att hitta, men jag har väntat och hoppats
på att de ska dyka upp till loppispris. Men "Aurora" till exempel får jag väl snart ta och köpa på någon antikmässa. Andra dekorer har jag aldrig ens sett, till exempel"Banderoll" från 1969.

Hela min samling (nu omkring 50 dekorer, har tappat räkningen) ser du i inläggen under
kategorin Helmer Ringström.

Här signerar jag Anna-Lisas Antik i vår

Nu drar jag snart ut på signeringsturné!
Kom till Årsta, Rimbo eller Norrtälje och skaffa dig ett signerat exemplar
av min feel good-roman "Anna-Lisas Antik".
Eller titta förbi och säg hej, bara.

Både den nyutkomna pocketen (till höger) och den inbundna versionen
av boken kommer att finnas med mig på bordet.
Vi ses!

 

Wangels vackra mönster - som lakan!

Kolla! Det är ju Anita Wangels burkar... eller... nej, det är hennes påslakan!
Sune, som har retrobutiken Retrogaragen i danska Brædstrup och som gjort gästinlägg
här på Femtiotalsjakten, visade påslakanen i sitt nyhetsbrev i dag och jag kände att jag
bara måste låta er se dem också. Tydligen är Anita Wangels bäddset inte helt ovanliga i Danmark.
Men jag hade aldrig sett mönstret annat än på burkar och brickor.
Visst är det fint?
 
För er som redan börjat googla för att hitta Sunes butik och be honom skicka
påslakanen måste jag tyvärr berätta att han inte säljer på nätet.
Butiken Retrogaragen (bilden) hittar du alltså i Brædstrup.

Vinn ett ex av mesta feelgood-romanen!

"Anna-Lisas Antik" handlar om en tjej som flyttar ut på landet och öppnar
retrobutik i en nedlagd lanthandel. En recensent skrev "god som ett rosa tuggummi",
en annan "så mycket feelgood att man nästan kokar över."
Nu finns min roman som pocket, och jag lottar ut tre exemplar.

Så här är du med och tävlar om en bok:
1) Skriv en kommentar till det här inlägget, där du berättar vad som får dig att må bra
 (förutom en skön bok). Ditt kommentarsnummer blir ditt lottnummer.
(Kom ihåg att fylla i din mejladress, den syns bara för mig).
2) Om du har en egen blogg och/eller Instagramkonto, tipsa om tävlingen där så får du
en extra lott i dragningen för varje publicering. Skriv i din kommentar var jag kan se tipset.
3) På söndag kväll klockan 20.00 drar jag tre vinnare och mejlar dem.
Vinnarnas förnamn skriver jag här i en uppdatering av inlägget.
Böckerna skickar jag på måndag.

UPPDATERING:
Och vinnarna är....
Larsson, Kiosktanten och Victoria!

PS."Anna-Lisas Antik" finns som både inbunden och pocket på alla
nätbokhandlar, pocketen på vissa Pocketshop.

Priserna som är som ett skämt

Jo, visst var gårdagens (1/4 2014) inlägg om att välgörenhetsorganisationernas butiker
betalar pengar till kriminella gäng för "beskydd" ett aprilskämt.
Det förstod alla som läste och kommenterade.
Nu kvarstår bara frågan varför priserna ibland är så höga att de tangerar antikbutikernas.
Och framför allt varför en del butiker säljer skadat porslin utan att skriva det "def" som i defekt
på prislappen som seriösa loppisar och handlare brukar göra.
Läs mer om detta på eminenta bloggen Retrolux.

Men det är en solig dag, så låt oss inte dröja vid ledsamheter!
Här är Femtiotalsjaktens aprilskämt från tidigare år:
Stig Lindbergs allra första alster (2010, MIN EGEN FAVORIT)
Femtiotalsjakten blir Sextiotalsjakten (2009)

(Illustrationen ovan är från en novell ur "Vårt Hem", 1930-tal)

Därför har det blivit så dyrt i välgörenhetsbutikerna

UPPDATERING: Detta var 2014 års aprilskämt på Femtiotalsjakten:
Det går inte att fynda hos Myrorna längre."
"Röda korset tar betalt som om de drev antikaffär."
Säg den retrointresserade som inte irriterat sig på hur priserna i välgörenhetsorganisationernas
butiker numera kan ligga på rent löjliga nivåer. Men, det finns en anledning. Och sanningen är bra mycket obehagligare än att vi tvingas betala 200 kronor för en Berså-kopp. Femtiotalsjakten kan i dag avslöja att
maffian har tagit ett grepp om Myrorna, Stadsmissionen och Kupan. Liksom många krogägare som inte
vill se sina restauranger brinna ner betalar välgörenhetsorganisationerna stora summor för "beskydd".
 
Ingen av de företrädare för organisationerna som jag försökt få en kommentar
av har velat bekräfta. Men en butiksanställd som slutade efter att "två tunga killar kom in
och slog sönder all Blå eld vi hade" ställer motfrågan "och vad skulle annars anledningen
vara att vi försöker sälja spruckna naggade koppar i en hyfsat oattraktiv dekor
för 35 spänn eller mer?"
 
En poliskälla med eget retrointresse säger off the record
och med kritik i rösten att "kanske har Myrorna grävt sin egen grav".
För det var när välgörenhetsorganisationerna för ett antal år sedan började
höja priserna som dagskassorna blev intressanta för de kriminella gäng
som sysslar med beskyddarverksamhet.
"Och nu har det blivit en ond cirkel. De måste ha in ännu mer pengar
för att inte få porslinet eller knäskålarna krossade."

Skrämmande, eller hur?

UPPDATERING: Detta var 2014 års aprilskämt på Femtiotalsjakten



Och där, plötsligt - vår bordsskiva av Breger!

Man kan inte ha hundratals gamla tidningar hemma, det börjar lukta arkiv.
Så nu rensar jag bort alla gamla slitna exemplar av Femina, Hemmets Veckotidning och Allt i Hemmet.
Jag river ur de intressantaste referensartiklarna och den reklam som kan passa att rama in.
Så, plötsligt, ramlar jag över ett superfynd. På en bild till en artikel om att blanda mönster i inredningen:
H:s och min emaljskiva av Carl-Arne Breger. Kolla bordet bakom fåtöljen!
 
November 2010: Vi ser en rolig emaljtavla hos Monkan & PA. Det blir vårt första gemensamma
retroköp. Tavlan är signerad Breger -55 och ska ha gjorts av Carl- Arne Breger under tiden på
Gustavsberg. Förmodligen en bordsskiva som senare ramats in, förstår jag när jag googlar.
 
Sedan befriade vi emaljskivan från ramen och hittade mycket riktigt hål i kanterna som
berättade att skivan sannolikt suttit på ett bord. "Bregern" hängde i vardagsrummet i Solna,
men jag inser nu att jag inte tog en enda bild medan den satt uppe.
 
Men här hängde den fint, på Gustavsbergs porslinsmuseums utställning "Emalj på G"
(bilder från den här).
Så kom det ett mejl i höstas, från en släkting till Carl-Arne Breger:
"Jag kan bekräfta att Carl Arne Breger gjorde emaljbordsskivor under den tid han
jobbade på Gustavsberg. Tror inte de kom ut i handeln men de förekom  i familjen
i olika versioner. Din tavla ser på pricken ut som ett bord som min (släkting) hade
hemma hos sig."

Frågan är nu hur bordet hamnade i Allt i Hemmet 1956?
Ett fantastiskt fynd var artikeln i alla fall, och nu studerar jag alla bilder litet
noggrannare innan jag slänger fler gamla tidningar...

 
 

Sista chansen att fynda i Risingeboden

Fina Risingeboden utanför Gimo stänger. Gunilla, som drivit butiken i över tjugo år,
rear nu i helgen ut de sista sakerna. Själv har jag i princip inköpsstopp tills jag packat upp
alla flyttlådor, men jag  tog några bilder när jag hälsade på i dag.
Missa inte sista chansen att´besöka Risingeboden!
Nu på lördag-söndag den 29-30 mars kl 11-15.
 
Klänningen och skorna köptes i Spanien i början av 1970-talet. De passar en fem-sex-åring.
Eller om man vill ha någonting som matchar bredvid hyllan där man har sina röda Amanitakoppar?
150 kr/ensemblen. Inramad affisch i bakgrunden 75 pix.

Åh, vad jag kommer att sakna utflykterna till Risinge! Jag har aldrig åkt därifrån utan något
kul med mig hem. Nu ska allt bort. Även affärsdisken som stått i en herrekipering (slipsarna
hängde framtill). Något för en retrohandlare?
 
Stolarna är omklädda med 50-talstyg. 95 kr/styck.
 
Snyggskåpet har glasdörrar till överdelen. 1 200 kronor.
 
Det här fatet hade jag svårt att lämna. Men - min karaktär, er lycka!
Jag har knappt lust att berätta att det kostar 125 kronor, blir så avundsjuk
på er som har plats hemma...
 
Tre trädgårdsstolar och ett trädgårdsbord, allt i ädel-50-tal, har jag under
åren hittat hos Gunilla. Nu finns nästan bara de här två stolarna kvar i den första
av de tre bodarna som utgjort Risingeboden.
 
Ett antal Helmer Ringström-servisdelar har jag hittat på det här bordet. I dag föll min blick
på en vacker kanna (25 pix).
 
Till sist, litet textil för några tior.
 
Risingeboden stänger. Men fråga Gunilla om loppisar
i trakten, hon har stenkoll och delar alltid generöst med sig
av sina tips!
 
Och som vanligt när jag skriver om Norduppland vill jag tipsa om bästa
fiket: Adas Café med Dagnys Hörna i Östhammar. Fin miljö, både
allmogeantikfin och 50-talshörnfin. Och ruggigt gott bröd.
 

Lovely Rita

Åh, kompletteringslycka!
Rörstrandsservisen "Rita" var finservisen hemma när jag var barn. Mina föräldrar började antagligen
köpa den när de var nygifta på 1940-talet. Numera är "Rita" min och kommer fram när vi har sommarfest
med många gäster. I går fick jag tag i en kanna, något som inte funnits i uppsättningen hemma.
 
Den låg i en "fyndlåda" på auktionen i Lohärads bygdegård. Men jag ville inte betala 200 kronor
plus 25 procents slagavgift, där nästa bud skulle hamna. Mest för att jag själv fortfarande rensar ut
gamla loppisfynd  och inte ville få en hel låda grejer till på halsen.
Så jag smög fram till köparen efteråt och undrade om hon köpt lådan för kannans skull.
Nej, det hade hon inte.
Och ja, hon sålde den gärna för en femtiolapp.

"Rita" är klassiskt enkel, andas nästan litet funkis. På nätet cirkulerar obekräftade uppgifter
om att Gunnar Nylund skulle ligga bakom servisen
Någon som vet?

Hon ger er allt det gamla goda

Förr i tiden (läs: innan jag började skriva romaner) uppdaterade jag min blogg
nästan varje dag. Numera hinner jag inte riktigt med bloggen, och litet dåligt samvete för att jag
så sällan gör inlägg. Därför vill jag tipsa er om en retroblogg som ger valuta för klicken:
Allt det gamla goda, som drivs av Stina på bilden.
 
Stina skriver passionerat om just allt det gamla goda. Vi får följa inredandet
av hennes och pojkvännens funkispärla...
 
... och hänga med till platser med en historia från alldeles nyss, men ändå länge sedan.
Stina tar oss med till nedlagda butiker på svenska landsbygden - men också
till loppisar i Berlin och New York.
 
Här var hon på vintagemässa och plåtade vackert.
 
Missa inte kategorin Dockskåp. Stina inreder dockskåp så att man vill flytta in i dem.
Kort sagt, ni som minns hur Femtiotalsjakten var överallt med kameran
hela tiden och saknar de inläggen litet grann - titta in hos Allt det gamla goda!
(Och här också ibland, annars kommer jag att sakna er.)

Två nya böcker - tre busvassa omslag

Biografin "Stig Lindberg. Formgivaren och människan" (Historiska Media)
tar avstamp i västerbottniska Bygdeträskliden år 1883, då "Stickans" far Helof föds.
"Journalisten Anna Larsdotters biografi sätter in Stig Lindberg i sitt sammanhang
– en tid då Sverige genomgick en dramatisk utveckling mot modernitet och välfärd",
skriver förlaget i ett pressmeddelande.
Mer om Stig LIndberg än i någon tidigare bok utlovas. Spännande.
Och boksläppet kommer naturligtvis att ske på... Gustavsbergs porslinsmuseum.
 
Efter succén (ja, i alla fall publicitetsmässigt, antal sålda böcker har jag inte kollat)
"Svenska serviser 1950-75" kommer nu Michél Carlsson och Urban Orzolek med
"Svenska kaffeserviser 1920-80" (Ica Bokförlag). Den känns faktiskt ännu mer intressant,
tycker jag som gillar flera av Gefles och Karlskronas 1940-talsserviser skarpt. 
Och omslaget med Geflemästarens Helmer Ringströms "Zenit" är ju ljuvligt.
Även denna bok släpps i april.
 
Ja, och så kan jag ju inte låta bli att pråma för min egen roman
"Anna-Lisas Antik" (Förlaget Orda), som kommer i pocket i april.
Redan nu kan du bevaka den hos alla nätbokhandlar.
Illustratören Jenny Holmlund som ritade omslaget till den inbundna boken har slagit till
än en gång, och gjort det mest retro-feel good-bakelsesöta omslag jag
någonsin sett. Retrobloggen Ljuva 50-tals omdöme "... så mycket feel good att man
nästan kokar över." är jag också väldigt glad över.
Retroromantik kallar jag min egen genre, och i dagarna blir jag helt klar
med uppföljaren, som är planerad att komma ut i höst.


En liten lastbil kom med ny inspiration

Den senaste månaden har jag skrivit klart min andra roman, uppföljaren till "Anna-Lisas Antik".
I går var jag in till Stockholm och tänkte belöna mig med någon fin  kaffekopp. Men jag fastnade
framför en hylla hos Brandstationen på Krukmakargatan. Min present till mig själv blev den här lastbilen.
Den har redan tagit hand om mina skrivsaker.
 
I arbetet med bok två använde jag ett stort skissblock som moodboard och till att skriva 
stolparna till handlingen i rutor, en ruta för varje kapitel. I plastportföljen från 1970-talet förvarade jag
utskrifter av skrivna kapitel. Idén till handlingen i "uppföljaren" (snart ska jag berätta titeln men
jag måste få suga på den en stund först) fick jag när jag såg det gamla vykortet på en loppis.
En flicka som liknar hon med det långa röda håret är den ena av huvudpersonerna i bok två.
Den andra är förstås Anna-Lisa.
 
Lastbilen ger mig samma känsla som när jag tog upp vykortet första gången.
Så när jag träffade mitt lunchsällskap i går pekade jag på kassen
och sa att "här är tredje boken":
Jag vet inte vilken roll den gamla slitna leksaken kommer att ha i handlingen.
Kanske dyker den bara upp i en bisats. 
Men den satte i gång min fantasi.
Och är en perfekt skrivlåda.
 

Charmigast är ändå Charlotta

De är fina, allihop i Lisa Larsons serie rundhyllta kvinnor med attityd.
Men allra mest av alla ABC-flickorna gillar jag Charlotta, i brunrutig klänning.
På antikmässan såg jag henne i två montrar.
Nu ska jag försöka hitta min favorit till ett något "bättre" pris.

I det här inlägget från Lisa Larson-utställningen på Gustavsberg 2010 ser du
alla ABC-flickorna, och får veta vem som är vem.


Quaint and quirky på Antikmässan

Dags att börja vidga sina vyer! Andra dagen på Antikmässan tittade jag på annat än retro.
Antik & Gjutjärn från Eksjö hade mässans mest quirky monter. 
 
Mänskliga kranier? Monterinnehavaren var så upptagen att jag inte orkade vänta
på min tur, och därför inte ställde frågan.
 
En riktigt gammal varuautomat hade Antik & Gjutjärn också. Dyraste varan kostade 25 öre.
 
Hos grannmontern Wimmerby Antik & Kuriosa fanns också udda saker.
Påsar till tiki-partyt, någon?
 
Funkisbokhylla mot mintgrön vägg. Galon Antik & Design hade en snyggmonter.
 
Åh, så ljuvlig. Ytterfodret av Alf Wallander, Rörstrand, kostade som 750
stycken loppisfyndade 50-talskrukor. Dvs 7 500 kronor.
 
Jag slarvade med antecknandet. Så den fina art deco-byrån vet jag varken handlare eller pris
på. Men tjusig är den.
 
Toalettstol från Stockholm, 1800-tal. Fanns hos Freidenfelts antik.
Tomt i montern just när jag passerade, hade annars frågat vem som köper
en sådan här. Och var man har den.
 
Ser ni hjärtat? Underbart. Det vackraste bordet på hela mässan denna alla hjärtans dag 
bredde ut sig  hos Thunér Antikhandel. Barockbordet från 1720-talet har stått på Salsta slott.
 
Jag avslutade alltså mässbesöket med att hänga på finavdelningen. Efter en titt i Jobsmyr
Konst & Antikhandels monter står det ju klart att man borde ha en bit vägg från en Hälsingegård
bakom kökssoffan. Och visst skulle den vara snygg ihop med en pinnsoffa från 50-talet?
1950-talet, alltså.
 
Pryder vilken trädgård som helst. Monter okänd.
 
"Hej, jag är retromänniska, men tänkte bredda mitt kunnande", sa jag till några av den här
avdelningens handlare. Och de svarade lika snällt på frågor som retrohandlare alltid gör. Porten
här skulle kunna komma från ett Vasaslott, gissade jag. Så var det inte. Inte helt fel tid, vi pratar
Mingperioden (1368-1644, enligt Wikipedia) men geografiskt alltså en bit bort..
 
Porten gick på 45 papp, och hade sålts redan på vernissagen.
Den fanns hos Berglöfs antikhandel...
 
... som också hade den här fina, och jämförelsevis mycket moderna,
fåtöljen. Formgivare okänd, men den är tillverkad vid Glostrup möbelfabrik.
 
Till sist hängde jag litet i Johan Sjöstens monter, där
de här ljusstakarna fångade ögat. Moriska putti, om ni undrar,
i förgylld och svartpatinerad brons. Gjorda i Paris, tidigt 1800-tal.
98 000 kronor/paret och om jag varit förmögen hade jag
presentat min väninna Empire-Amelie med dem.
 
PS. Och orden betyder?
Quirky = knäpp, udda
Quaint = Ungefär: gammaldags charmig.