Loppisen som handlade om handlare

I helgen anordnade Kistamässan "sportlovsloppis". Men den (=jag) som hoppats fynda hos
"vanligt folk som hyr ett bord och rensar hemmet på sådant de inte visste var eftertraktade
retroprylar" insåg snabbt att loppisen dominerades av antikhandlare och hobbyhandlare.
Det här okända men fantastiska tyget fyndade jag i alla fall. Hela tyg-Sverige verkar leta info
om det. Kanske vet du vem som formgett och för vilken textilfabrik?

Tyger och vintage var det ganska gott om på loppisen. Örngotten
tillverkades av Borås.
 
Och stolar omklädda i snyggt tyg fanns det också.
 
Loppisens mest instagrammade lampa? 350 pix är ju inget loppispris, men ett bra pris
för en fin lampa.
 
Planschen var en riktig goding, också till bra pris. 200 pix och då fanns det motiv
på baksidan också.
 
De här mjölkflaskorna är jag svag för. Men vi har redan ett par. Och jag
köper numera nästan ingenting på loppisar, eftersom jag fortfarande säljer av
sådant jag samlat på mig under åren och inte har plats med.
För mig gäller inte en in, en ut, utan snarare tjugo ut, en in....

Fast tyger tar ju inte¨så stor plats. Inbillar jag mig,
eftersom det fortfarande får plats fler i tyggarderoben.
Så det här slank också med hem. Även detta är ett
okänt tyg men andas design.
 
Mycket burkar fanns det till salu, liksom på alla mässor och loppisar.
Och detta var som sagt mer retromässa än loppis. Före öppningsdags
var det nästan parodiskt. Antikhandlare, som hyrt en billig plats för att rensa lagren
på enklare grejer som inte passar i butiken eller på finmässor, handlade av
hobbyhandlarna medan de packade upp.

Miniatyrer. Kanske nästa samlarområde för mig och andra retromänniskor som har slut
på utrymme? De här hade varken Gunnar Nylund eller Berndt Friberg som upphovsman
men var fina ändå. Särskilt den högra.
Men - även de fick vara kvar.
 
 

Kan du identifiera det här tyget?

Okay, en liten söndagsutmaning: Vet du vad det är för tyg jag hittat på loppis?
Gardinkappa i tre delar. Tyget är litet grovt, kan vara linne. Stadkant upptill. Det smala röda nedtill
är påsydda bomullsband.

Inte en död stund på Antikmässan

En heldag borde väl ändå räcka, tänkte jag, och tillbringade bara en dag på Antikmässan i år.
Men sju och en halv timme räckte bara till ett snabbt svep och en träff med de andra i The Retroblog
Network. Nästa år blir det två dagars mässbesök igen!
 
Dödskallespegeln fanns hos Stockholms Förgyllning & Bildhuggeri.
 
Allt fler utställare har med sig retrotyger till mässorna. Det gladaste tyget satt uppe hos
Rågers  antik och design. "Curvus", från Tampella stod det på en lapp, men UPPDATERING:
Tyget är "Vision" från Strömma. De lär ofta förväxlas.
 
Åh, vilket snyggt sideboard! Tillverkat hos Clausen & Sön i danska Silkeborg. Det stod hos
Rhr Form och Design och hade en prislapp på 14 000 kronor.
 
Min drömfåtölj "Bamse", en klassiker formgiven av av Hans J Wegner,
kostade 75 000 kronor (har glömt antikhandlaren, ge mig namnet om du vet).
Jag brukar trösta mig med att vi faktiskt inte har någon bra plats för en
"Bamse" här hemma.
 
Vad är detta? Jo, det ballaste på hela mässan (eller, av vad jag hann titta på)...
 
Nostalgi-Imperiet sålde en 9,5 meter hög trappa i gjutjärn.
 
Priset? Tja, om man redan pyntat 75 papp för en dansk fåtölj kanske 100 000 pix
för en rejäl trappa inte är något att orda om.
 
 Mässans underbaraste tyg! Jag visade Lata Pigans bild i förra inlägget. Nu fick jag se det i verkligheten.
"Fantasia" heter Mari Simmulsons tyg.
 
 Hos Lata Pigan fanns installationen på temat trianglar. Tyget till höger, Göta Trädgårdhs "Television",
fick många "ohhhhhh"!
 
En av mina mässfavoriter är Leva Antikt. Där fanns bland annat det roliga blombordet.
 
 Handtryckta tapeter visade det här nytrycket av en 50-talstapet. Den bilden blev den mest gillade
av alla som jag lade ut på Instagram. (Tvåa blev bilden på "Television" + "Fantasia").
 
 Mer från Handtryckta tapeter. Kolla deras hemsida, men se till att ha tid på dig, man fastnar lätt.
 
Mer tapeter! I ett dockskåp hos Kenth Lindström Antika & Moderna. Och där fanns mer ...
 
En gång tänkte jag inreda ett retroskåp, men det blev aldrig av, jag är ju inte särskilt pysslig av mig.
Men jag stannar alltid till vid dockskåp på mässor.
 
Kul med ett rosa badrum! 
 
En litet större leksak. Mercedesen fanns hos Antikbygget för 4 000 kronor.
 
 Samlarmän slog sina lovar kring bilen.
 
Hos Halvarson & Lamm sken solen över däckstolarna och Ingrid Bergman.
 
Mer sommarkänsla hos Larshans Antik & Kuriosa (tror jag det var).
 
 Den fina empire-planschen hängde hos Kära-mik.
 
Jag är bra sugen på en "Pynta"-kopp av Stig Lindberg. Hos Thorstensson
kostade de 1 000 kr/styck, vilket verkar vara gängse pris för
den extremt attraktiva koppen.
 
Men! Det är ju vår Corneille! Den hängde hos Fröjel Retro & Design. Vi ropade vi in vår på auktion.
 
Men! En liten Corneille som skulle passa jättefint ihop med den stora! Jag slog till på den
blå kvinnan. Hon fick bli mässpresent till H, som arbetade denna dag. Prutade ner den
till 1 200 kronor hos Rågers antik och design. Den lilla tavlan, två assietter i Helmer Ringström-
dekoren gul "Safari" (som @herrmovarp snällt skaffade åt mig på torsdagen) och en bunt påskkort
från Enebybergs antikbod var mina enda inköp på mässan.
 
Jag avskyr både clowner och färgglatt konstglas av den här typen. Ändå stod jag en stund hos
Nostalgia och var sugen. Man blir ju så glad av den!
 
Några äldre damer hängde framför montern med  Ulrika Hydman-Vallien. Mig säger hennes
saker ingenting. Kommer de någonsin att bli poppis i retrokretsar?
Man vet aldrig ...
 
 
 

Inför Antikmässan: En utställare som inte ligger på latsidan

Ibland kan jag bli kär i en bild, och känna ett begär efter att den ska få synas på min blogg.
Så var det med det här fotot, som @latapigan lade ut på Instagram. Tyget och figurinen är båda
formgivna av Mari Simmulsen och jag bara älskar alltihop, ihop.
När jag fick veta att @latapigan, Margareta Backström Öberg som driver retro- och vintagebutiken
Lata Pigan utanför Enköping, ska vara med på Antikmässan i Älvsjö så hade jag plötsligt en anledning att 
försöka snika åt mig bilden. Margareta är en av årets nya utställare. Hon kommer att sälja kläder
och tyger och dessutom göra en installation i sin monter, där bland annat det spektakulära Simmulsontyget ingår. Temat är trianglar. Missa inte! (Monter C02:74)
Det är uppfriskande med nya utställare. Om man som jag har gått på ett antal mässor blir det litet
enahanda med samma utställare år ut och år in (som ibland har med samma saker som på förra
mässan också...).
I år hoppas jag på fler nya roliga utställare - och på att få bli överraskad av de gamla.


Kärlek, vänskap och livet på landet-mys - ge bort en Anna-Lisa-bok på lördag!

På lördag är det alla hjärtans dag. Jag ser reklam för deckare inför den dagen. Men handen på hjärtat
- nog passar det väl bättre att ge bort en roman som innehåller kärlek, vänskap och (livet på landet-)mys
i Valentingåva?
Mina feelgoodromaner "Anna-Lisas Antik" och den fristående fortsättningen "Flickorna i speceriaffären"
hittar du på alla nätbokhandlar (och hos de flesta Ugglanbokhandlar).
"En riktigt underbar bok" är ett av läsaromdömena om "Anna-Lisas Antik" på Adlibris
"Gillar att den handlar om nystart, livsöden och gamla tider", skriver en av dem som läst
"Flickorna i speceriaffären" i ett omdöme på Bokus.



Tre nya Helmer - och nu måste jag faktiskt snart skaffa Zenit

Min samling av Helmer Ringström-dekorer växer sakta nuförtiden. Av hans drygt 60 dekorer har jag
nu någonstans kring 55 (och ja, snart måste jag katalogisera det jag har). De tre senaste nyförvärven är
inte några av hans ovanliga dekorer. Men"Aurora", "Vera" och "Karneval" väntade jag helt enkelt med
att köpa, eftersom jag hoppades hitta dem billigt på loppis (så blev det inte).
 
Många av kopparna och de andra servisdelarna i Helmersamlingen har jag bytt till mig av
andra retromänniskor. Som tekoppen "Tulpan", ny i samlingen. En kaffekopp hade jag redan
i den dekoren. Tekoppen bytte jag till mig av "Webrik", som skrev ett gästinlägg om sin
Helmersamling för några år sedan.
 
"Atoll" också ett nyförvärv. Jag tycker  inte att "Atoll" hör till Helmers främsta
dekorer, men även "en halvdan dag på jobbet"-dekorerna ska förstås finnas
med i samlingen.
Av de dekorer som tillskrivs Helmer Ringström saknar jag nu dessa:
Anemone, Banderoll, Blå Rand, Engobe, Fonda, Röd Fond och Zenit.
Av dessa har jag bara sett Anemone, Fonda och Zenit. Och jag tror inte ens
att det är rätt Anemone jag sett.
Jag har väntat med att skaffa Zenit, eftersom de kopparna är så dyra. Men det börjar
bli dags att skaffa de återstående dekorerna som lätt går att få tag på.
Kanske blir det årets inköp på Antikmässan nästa helg!

Under kategorin Helmer RIngström här på bloggen ser du hela min samling
i ett antal inlägg. Tekopparna är gul "Safari", min absoluta favorit bland alla
hans dekorer. I den har jag mattallrikar, flata och djupa, och assietter - och alltså
tekoppar. Har du kaffekoppar i gul "Safari", hör gärna av dig!
.

Missa inte #lapptäckeiporslin!

Senaste veckornas "fluga" bland retro-instagrammarna är att visa upp sitt porslin på det här sättet.
Under hashtaggen #lapptäckeiporslin hittar du helt ljuvliga kompositioner. @eden_deluxe började,
och vi andra följde efter. Mitt lapptäcke består av enbart Helmer Ringströms dekorer.
Uppifrån från vänster: Amanita, Dorothy, Amanita, Ruter, Stina, Gullan, Delfi, Hjärter och Röd Blomma.
På Instagram heter jag @femtiotalsjakten

Vill du se fler dekorer av Geflemästaren?
Kolla in kategorin Helmer Ringström här på bloggen!
Jag samlar på hans dekorer.

Sveriges finaste konditori hotat - och de här fiken är redan borta

Av alla gamla fik jag besökt och gjort inlägg om är Rådhuskonditoriet i Söderhamn
det allra finaste. Nu är konditoriet hotat. Fastigheten det ligger i ska säljas och det är oklart
vad som händer med konditoriet när en ny ägare tar över.
 
På facebook har gruppen Rädda Rådhuskonditoriet skapats och där skriver
man så här:
"Rädda Rådhuskondis Söderhamn skapades med anledning att få någon att rädda
Rådhuskonditoriet från nedläggning. Detta unika retrocafé som ligger så centralt måste
bevaras! Deadline ligger på 28 februari. Huset skall säljas och om ingen köpare hittas
kan konditoriet tvingas stänga.
Vill du eller kan du vara med på något sätt och se till så att Rådhuskondis får fortsätta
finnas till...välkommen till gruppen!"
 
Begärt pris är 4 495 000 kronor. Det här får man för pengarna:
"2-plans kulturbyggnad uppförd på 1800-talet inrymmande en vackert rustad
lägenhet i gammal stil på övre plan med höga innertak och höga fönster.
På bottenplan huserar Rådhuskonditoriet med interiör från 1950-talet och
i källarplan ligger bageriet som båda ingår i överlåtelsen
Annonsen här.

De gamla kaféerna med originalinredning lever farligt, eftersom de inte
är K-märkta. Förra året försvann ett av Stockholms allra finaste 50-talsfik.
Konditori Kungstornet. Fastighetsägaren Centrumfastigheter ska göra om lokalen till
”en ny riktigt stor fin detaljhandelsbutik". Protesterna hjälpte inte. Kaféet stängdes
och senast jag gick förbi, för ett par veckor sedan, var det svart film för fönstren.
 
Källströms konditori på Kungsholmen har gått samma öde till mötes. Ï somras höll man på
att renovera och när jag stack in näsan och frågade bedyrade ägaren att den här glaskonsten
skulle bevaras. I höstas var det renoverat och glasskivan fanns kvar, om än uppsatt mot
väggen längst in. Men litet senare läste jag Lars Epsteins text med rubriken "2014 - de nedlagda
konditoriernas år i Stockholm" och insåg att även detta konditori nu är borta.
 
De gamla konditorierna försvinner ett efter ett. Den här bilden är från
40-talsfiket i Kungsör, som förstördes för några år sedan. Även där fanns en vacker
glasvägg som försvann i "renoveringen". Ledsna kommentarer har ramlat
in till det blogginlägget långt efteråt.

Under kategorin Kaféer här på bloggen hittar du 41 kaféer med
originalinredning/snygga retrofik. Men innan du åker för att fika
- kolla att fiket fortfarande finns kvar.

Jag och Croneman diskuterade Hamrén igår - och sedan hände något som ...

För ett tag sedan körde DN helsidesannonser med reklam för egna tidningen. Jag rev ur några av
dem (längst ner i inlägget) för att  jämföra med några gamla annonser som jag hade i en låda någonstans. 
De charmiga och läsarnära annonserna  från 1960-talet (publicerade i Hemmets Veckotidning) visade
upp vanliga människor tillsammans med en DN-profil.


Den texten måste ha skrivits av Stockholms motsvarighet till Peggy Olsen (en av huvudrollerna
i Mad Men).
 
"Vi har strövat tillsammans på Londons gator, vi har upplevt engelska parlamentsval
tillsammans  och vi har träffat Churchill ..."
Och den som läst Jolo vet att det inte är någon överdrift.
 
"Dagens Nyheters stora stab av sportskribenter och fotografer ...// ...kan konsten att
i ord och bild tala om vad de sett."
Stab. Bara en sådan sak.
 
Så var det 2014, och 150-årsjubileum.
Två kulturpersoner talar till oss som ska lockas att fortsätta prenumerera.
Johan Wirfält skriver politikersvenska om "journalister som jobbar för att inkludera röster som
annars marginaliseras i den bredare offentligheten". Alexandra Pascalidous reaktion när tidningen
dunsar ner genom brevinkastet skulle kunna vara hämtad från ett decennium långt före internet:
"Det är som om jag går miste om något alla andra vet. Världen kan inte vänta."

Jag prenumererar själv på DN och tycker att tidningen har blivit riktigt, riktigt bra de senaste åren.
Men egenannonserna kunde vara vassare. Till nästa reklamkampanj föreslår jag retrogreppet 
med till exempel de här kombinationerna:
Bokslukande DN-läsare + "Fråga bibliotekarien"-spaltens Jenny Lindh
Kulturtant + Lena Andersson (kolumn, lördag)
Valfri "snubbe" + Johan Croneman

PS. Rubriken till det här blogginlägget är ett exempel på 2014 års allra största
tröttsamhet, clickbait-rubriken.

PPS. När jag ändå skriver om närhet till tidningsläsaren vill jag tipsa om en text av
Expressens chefredaktör Thomas Mattson. Här skriver han om framtidens lokaljournalistik.


 

Här är almanackan som varit på tapeten i 70 år

Åh, det är lika spännande varje år. Att sätta upp KFUM-Scouternas almanacka på väggen
på nyårsdagen och känna på den tjocka bunten datumblad. Nu börjar ett nytt år!
 
Och så får man klistra dit det första månadsbladet.
Almanackan fanns i mitt barndomshem och sedan några decennier
köper jag den själv. Almanackan fyller 70 år i år.
Bakgrunden till illustratören Tinna Ahlanders fina teckningar
är ett tapetmönster som ska vara från 1940-talet. Kul!
 
Rolig är också kavalkaden av alla års almanackor sedan 1945, som du
kan se här. En del år är bilderna fantastiska, en del andra litet för präglade
av tidens mode vad gäller motiv och färger.
 
1962 är en av mina favoriter. Inte bara för att mamma den 18 mars det året
 var på BB och hade annat för sig än att rycka datumblad. Jag tycker om
fåglarna på mitt födelseårs kalender (tecknade av Kerstin Frykstrand).
Ofta har djurbilderna varit de finaste.

Gott Nytt År!

Som traditionen bjuder önskar jag Femtiotalsjaktens följare ett riktigt Gott Nytt År med en nytagen
sparkstöttingsbild. 2014 års bild berättar att vi flyttat ut till gården, klär oss i HellyHansen-tröjor och slipper
problem med möss och sorkar.
 

Nyårsafton 2008. Jag tog en bild av morfars gamla spark på den helt fantastiska
blankisen. Och sedan har jag fortsatt, varje år...
 

2009.
 

2010.
 

2011. Barmark och sparkarna fick stå kvar uppe på magasinet.
 

2012.
 
 2013.
 
Nu sparkar vi snart igång 2015.
Så: Gott Nytt År!
 
 

Året som gick i bilder, bilder - och ännu mer bilder

 2014. Året då H och jag mitt i snöiga januari flyttade ut till gården i Roslagen där jag växte upp. Vi lämnade
vår fina lägenhet, byggår 1957, i Solna men har inte ångrat oss en sekund. Under 2014 har det blivit alldeles
för få blogginlägg men desto fler bilder på Instagram. Så jag kör en liten tillbakablick med snapshots därifrån.
 
FEBRUARI. Jag skrev slutet på "Flickorna i speceriaffären", min andra roman och fristående uppföljare
till "Anna-Lisas Antik". De där vinterveckorna när jag satt och skrev och såg ut över min barndoms sjö
var några av mitt livs lyckligaste. Och i februari hände fler roliga saker. @femtiotalsjakten kom upp i 1 000
följare på Instagram och jag besökte Antikmässan i Älvsjö. Där intervjuades Sara Axtelius om sin bok
"Barntyger vi minns från 60 och  70-talet" och när Benny Porslinsbloggen/@herrmovarp Movarp på en bild
från mässan visar upp just ett tyg är det en föraning om vad som ska bli den stora retrotrenden detta år:
Just det, designtyger från 1960- och 70-talen.
 
MARS. Jag plåtar "Anna-Lisa" i hyllan på Norrtälje stadsbibliotek, klyver ved till den vinter som nu börjat
och besöker en andakt i Roslagsbro kyrka. Jag skulle egentligen bara besöka minneslunden för att
dubbelkolla vyn därifrån till en scen i "Flickorna i speceriaffären" men hamnade i kyrkan och tog nattvarden
för första gången på tjugo år.
 
APRIL. Äntligen! "Anna-Lisas Antik" kom ut i pocket, med nytt omslag. I månadens "Antikvärlden" fanns sju sidor om trenden retrotyger, en guide skriven av mig och Maria "Gilas Grotta"/@mariaairamcarl Carlsén.
Och så hann jag med att sälja och signera böcker på loppisen hos Tid&rum i Årsta.
 
MAJ. Om man sprungit på loppisar ett antal år och flyttar från en trerummare till ett redan möblerat hus
- ja, då behöver man själv ha loppis.Tillsammans med två grannar hade vi byloppis hemma på gården
under kristi himmelfärds-helgens fyra dagar. Och så var jag med på loppisen hos den nya heta retrobutiken
i Sundbyberg, Retro och design-ateljén. Fast där sålde jag bara böcker.
 
JUNI. Jag visade upp omslag och baksida på kommande boken, fyndade en grön julduk på loppis och
sålde böcker på ännu en loppis. Det var The Retroblog Network (på bilderna: bloggarna Magnania, Tant
Emmas Bravader,  Gilas Grotta och Porslinsbloggen) som för andra året i rad stod på Täby galopp och
krängde grejer. Det var en blåsig dag och sanden blåste in i ögon och öron. Brrr... 
 
MER JUNI. Alla bilderna är från min researchresa inför den tredje Anna-Lisa-boken. Jag åkte ensam
på en tredagarsresa och besökte bland annat Regna, Arboga, Fellingsbro och Lindesberg för att fräscha
upp minnet av miljöer där.
 
JULI. Femårsjubileum! För femte året åkte vi, ett gäng retrobloggare, på loppisresa och rejdade allt som
kom i vår väg (fast jag skolkade en eftermiddag och badade och åt god middag med H istället ...). I år gick
resan till Österlen och Stina "Alltdetgamlagoda"/@alltdetgamlagoda var vår guide. Vi övernattade på
vamdrarhemmet Blå huset i Borrby, en ljuvlig upplevelse (Blå huset utsågs nyligen till Skånes bästa
övernattning 2014)  H och jag sov förstås i 50-talsrummet.
 
MER JULI. .. och mer loppisbesök. Men den stora händelsen var när min andra roman levererades hem
till dörren med fraktfirma en vecka tidigare än jag räknat med. Jag slet upp paketet och ni ser hur glad
jag blev när jag insåg att det mintgröna omslaget hade fått exakt rätt nyans. Lika glad var jag inte 50 år
tidigare när mamma badade mig.
 
AUGUSTI. Det här var året då jag gjorde många saker för första gången. När min första bok kom ut vågade
jag inte ha releasefest, men nu bestämde jag mig för att inte sätta något ljus under skäppan utan köra på
och fira ordentligt. Jag valde unika Östra stations järnvägsrestaurang, för den orörda miljön från tidigt
1930-tal och för att restaurangen finns med i två scener i "Flickorna i speceriaffären". Det blev en
underbar kväll tillsammans med gamla och nya vänner och bekanta.
 
SEPTEMBER. Tänk er, att jag aldrig hade varit i Italien innan H tog med mig till Sorrento i september i år!
Gooooood mat, bad i ett grönt och ljummet Medelhavet och det fanns till och med en antikloppis!
På bloggen berättade jag i början av månaden om ännu en retrotrend: Växten elefantöra som alla
plötsligt måste ha, i retrokruka naturligtvis.
 
OKTOBER. Som nybliven medlem i Författarförbundet gick jag en endagskurs på Författarnas hus.
Hemma på åkern steg älgarna fram när de tilldelade djuren var skjutna och de kunde beta säkert.
Katten Putte höll koll på det mesta, särskilt sorkarna som det ju är ständig tilldelning av.
 
NOVEMBER. En månad med två första gången-upplevelser! Jag var med i tv-frågesporten "Vem vet mest".
Hur det gick får ni veta när programmet sänds i slutet av april. Spännande var det i alla fall, att själv stå där
och svara (eller inte svara ...) så som man sett de tävlande göra på tv. Och så gick jag för första gången
till ett skrädderi (Orkanlias på  Söder i Sthlm @orkanlias) och blev tagen mått på. Några veckor senare
fanns en tunika i det orange-lila tyget uppsydd åt mig.
 
DECEMBER. Ffg-upplevelserna fortsatte. Jag besökte biblioteket i Mjölby på mitt livs första författarbesök
och pratade om mina böcker och "mitt sköna retroliv". Jag hann också signera böcker på Eksjö bokhandel,
butiken med Sveriges vackraste fåtölj och plåta neon i Eksjö. Och så skrev tidningen Land uppskattande
om "Flickorna i speceriaffären", något som gladde mig eftersom jag är lantis, läser Land och skriver
"landsbygdsmys" - som en annan recensent kallade min första bok.
 
MER DECEMBER. "När isen lägger sig den tredje gången, då ligger den", brukade min pappa säga.
Nu har den precis frusit för tredje gången och jag hoppas att vi ska kunna åka ut med sparkstötting
i mellandagarna. En av mina sista signeringar för året var hos Akademibokhandeln i Lidingö, och dit hade
jag med mig min nyinköpta signeringspenna.
När nu året går mot sitt slut och jag ser tillbaka så inser jag att 2014 nog har varit
ett av mina bästa år någonsin hittills.
2015 är ett helt oskrivet blad. Jag söker nytt jobb och hoppas hitta ett där jag får använda både
min erfarenhet, min energi och min kreativitet.
Följ mig på Instagram @femtiotalsjakten så får vi se vad som händer ...
 
 
 
 

Han minns allt från 1950-talet ... utom baksätet

Jag har egentligen inga idoler längre. Men så finns ju då Sten Berglind, journalist, författare, raggare
och Elviskännare. Sten intervjuades nyligen i tidningen "Riksettan" (där han också skriver).
På frågan "Pratades det feminism i baksätet på en raggarbil på 1950-talet?" svarar Sten:
"Jag minns inget baksäte."
Men han minns allt annat. I nyutkomna "Rock pretty baby" berättar den coolaste katten i svensk
1950-tals-sfär inifrån ungdomarnas decennium så att vi som inte var med fattar hur det var när allt
plötsligt hände. Hur det kändes.
 
Säg Algots det räcker, var slogan för Boråsföretaget. Amerikanska
jeans var ännu vid 50-talets slut nästan omöjliga att få tag på, skriver Sten Berglind.
"Det var också därför som det under många år räckte med att
säga Algots. Det fanns helt enkelt inte så mycket mer att säga."
 
Sten Berglind skriver passionerat, men med lätt journalistpenna
och härligt  torra vändningar som den om Algots.
Ibland kan det bli litet nördigt. Men ska nog vara det. "Rock pretty baby" är ju skriven
både för oss som vill veta hur det var, och för er som vill minnas igen.
Bildmaterialet är fantastiskt. Här och var syns tejprester i hörnen. Många
bilder (och bioannonser med Elvisfilmer) är ur Sten Berglinds eget arkiv.

En av höjdpunkterna i min bloggkarriär var när Sten Berglind i en krönika i biltidningen
"Nostalgia" nämnde Femtiotalsjakten. Anledningen var att jag hade skrivit
ett inlägg just om när ordet tonåring dök upp.
På bästa meta-vis gjorde jag förstås genast ett nytt blogginlägg om att Sten skrivit om ett av mina inlägg.
Av kommentarerna ("Grattis!" "Kul!" "Wow!") förstod jag att fler än jag tyckte att det var stort.
Jag tror att ni kommer att tycka om "Rock pretty baby".
Både ni coola som alltid satt i framsätet. Och ni som, liksom jag, inte ens var med.

Titel: Rock pretty baby! Tonårsrevolten i 50-talets Sverige
Författare: Sten Berglind
Förlag: Bonnier Fakta
Pris, Adlibris: 205 kr

Köpa signerad bok direkt av mig? Så här gör du!

Nu i julklappstider kan du köpa min senaste roman, "Flickorna i speceriaffären", direkt av
mig, signerad och inslagen i roligt retropapper. HÄR finns all info om pris, porto och hur du beställer.
("Anna-Lisas Antik", den första delen i Anna-Lisa-serien, är tyvärr slutsåld just nu men ny upplaga,
både pocket och inbunden, är på gång..)

Här är årets julklapp till alla som gillar retro, textilier - och jul

Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark upptäckte julen 2008 att de hade ett gemensamt intresse: Tryckta svenska jultextilier med mönster från framför allt 1950- och -60-talen.
Sex år senare ger de två kulturhistorikerna oss som delar deras intresse  "Tryckt till jul", 
en bok att sätta överst på listan till tomten.
 
De tidstypiska 50-talstomtarna av Dagmar Lodén är ett av många underbara mönster som
visas i "Tryckt till jul" (Carlsson Förlag). Författarna har bedrivit flera års forskning för att få fram
formgivare bakom signaturerna och fakta om formgivare och tillverkare. De har letat dukar på loppisar
och på webben. Grävt i arkiv och spårat formgivare.
(Foto: Jan Berg/Textilmuseet i Borås)

Thea Tanners duk är spektakulär. Jan Berg på Textilmuseet i Borås har tagit bilderna i boken.
I förordet skriver författarna så här:
"Vår önskan har varit att lyfta fram detta förbisedda och outforskade formområde
och uppmärksamma några av alla de välutbildade konstnärer och illustratörer, ofta kvinnor,
som ligger bakom de många trycken."

89 (!) formgivare presenteras i boken. Jag har själv en liten samling jultextilier (här ser ni några
ostrukna exempel ur garderoben)  och hittade flera av mina dukar och handdukar i boken.
Jag lovar att du kommer att få reda på namnen bakom en hel del signaturer som du sett på dukar
och tabletter men inte kunnat härleda.
 
Årets loppisfynd. Den gröna duken, årets julduksfynd, hittade jag i våras. Den är inte signerad
men så fint tecknad att det ju måste ligga ett namn bakom. I boken får jag veta att den är ritad
av illustratören och modetecknaren Marianne Heijkenskjöld för Gamlestadens fabriker.


"Tryckt till jul" är inte den mest catchy titeln. Kanske är det därför boken har hamnat
litet under radarn, jag har  till exempel inte sett ett enda blogginlägg om den.
Men detta är en kulturgärning och boken förtjänar att hamna i alla retro- och loppisfantasters
julstrumpa. Som naturligtvis är Wanja Djanaieffs från 1960-talet...
(Fotot på strumporna: Jan Berg/Textilmuseet i Borås)

Titel: Tryckt till jul
Författare: Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark
Förlag: Carlsson
Pris på Bokus: 305 kr och på Adlibris 285 kr

PS. Ja, och så lägger du förstås till en av mina feelgood-romaner
i retromiljö  i strumpan också.
"Anna-Lisas Antik" och "Flickorna i speceriaffären" finns också på nätbokhandlarna.
Och du kan köpa dem direkt av mig, signerade. Här ser du hur du gör det.